Bild: Robert Nyberg/Kritiska EU-fakta

"Attacken från öst" är den piska med vilken vi nu ska fösas till
valurnorna.

Jag, liksom en stor majoritet av Europas medborgare, vägrar att delta i
detta odemokratiska spektakel.

Det första man måste påpeka är att makten i EU inte bygger på val.
Parlamentet är skäligen maktlöst - en födkrok för politiker som vill
slippa hemlandet.

Makten utövas istället av en krets människor som utsetts av de
nationella regeringarna men som i kraft av avståndet till väljarna
kunnat tillskansa sig en måttlös makt.

Carl Bildts programartikel för EU-valet i DN idag talar om "samarbetets,
rättens och mångfaldens Europa".

62 % trodde på det 1979, 43 % 2009 och förhoppningsvis ännu färre i år.
EU:s totala misslyckande och svek på flera viktiga punkter gör att
medborgarna vänder denna konstruktion ryggen.

Liksom Independent Party i England som nu leder opinionsmätningarna vill
de se ett kraftigt nedmonterat om inte avskaffat EU till förmån för ett
samarbete i enskilda frågor mellan fria europeiska nationer.

Misstron mot EU bygger på att de löften som ställts ut inte infriats och
att det verkliga syftet med EU alltmer visar sig vara ett annat än det
deklararerade.

EU har inte bringat välstånd. Inkompetent ekonomisk mledning har lett
till den lägsta lågonjunkturen (isjälva verket en dubbel dip) sedan
30-talet. Den började 2008 och ännu efter 6 år lyckades inte EU kravla
sig upp på plussidan (reell BNP-tillväxt i fjol -0,4 pårocent).

Tvärtemot vad propagandister som Stefan Fölster i Svenskt näringliv
påstår har EU inte bidragit till minskade klyftor, tvärtom har trenden
gått extremt i motsatt riktning

"Ojämlikheten i en majoritet av medlemsstaterna har ökat ... 
arbetskraftens andel av tillväxten har minskat, särskilt bland de
lågavlönade", hette det i en genomgång som beställts av EU-kommissionen
2010 (Why socio-economic inequalities increase?)

Tiggarna framför våra ICA-butiker och på våra perkeringsplatser bär syn
för sägen. En etnisk minoritet som en skurkregim i Rumänien vill göra
sig kvitt, sparkas ut ur landet utan att ens utrustas med
försäkringskort, för att sakta tyna bort framför våra shoppingvagnar.

Inte ens detta begränsade sociala problem har den väldiga EU-byråkratin
kunnat lösa, fast ett beslut om att villkora Rumäniens subventioner
borde lösa problemet på någon vecka.

Att EU-"presidenten" Herman Van Rompuy i dagens DN säger att vi ska
"utvisa EU-medborgare som inte försörjer sig själva och har blivit en
orimlig börda" visar det totala godtycket.

"Fri rörlighet" av människor är ju ett av budorden i EU-religionen och
så föreslår Rompuy att man hel sonika ska utvisa EU-medborgare som
blivit en "orimlig börda". Dvs. EU:s honnörsord gäller de rika och
välbärgade! Jämlikhet inför lagen är uppenbarligen något som
inte existerar i Rompuys värld.

Trojkans framfart i Grekland (arbetslöshet 27 procent), våldtäkten på
Cyperns sparare etc. har demonstrerat allt annat än solidariska
lösningar - medan Tyskland ända sedan krisstarten 2008 dragit in i
genomsnittt 16,2 miljarder euro i månaden i exportöverskott!

EU är inget annat än Bethman-Hollwegs plan för första världskriget
förverkligad. En bakom kulisserna tyskledd tullunion.

Det leder mig till EU:s andra stora förräderi. Spelet om freden. EU
reklameras ständigt som ett "fredsprojekt". Men dess praktik visar
alltmer motsatsen.

EU har tillsammans med USA spelat högt i Ukraina, så högt att det kan
leda till ett inbördeskrig - och till ett storkrig.

Det Carl Bildt kallar "attacken från öster" är ju i själva verket en
kris som han själv och Polens expresident Kwasnieski startade genom att
förelägga Ukraina ett associeringsavtal som var omöjligt för Janukovitj
att underteckna.

Sedan dess har EU stött det våldsamma störtandet av den valde
presidenten och tillträdet av en fascistoid junta (Bildt förnekar det
uppenbara, att det finns rena fascister i den nya
maktkonstellationen - och ubåtarna är ryska!).

Med EU:s och USA:s hjälp har man skapat en härva i Ukraina som ingen kan
reda ut. Landets ekonomi sjunker som en sten och ingen - allra minst EU
eller USA vill skriva på notan.

Vilken krislösning förespråkar man då? Jo, man traskar fäaktigt patrullo
bakom president Obamas personfixerade sanktioner.

Själva föreställningen att Ryssland är ett land som leds av Putin och
hans "kumpaner" och att allt man behöver göra är att hindra deras fruar
från att köpa pälsar i Paris, vittnar om en minst sagt ytlig
verklighetsuppfattning. En världsbild hämtad ur någon serietidning!

Inte generalerna leder arméerna, utan arméerna leder generalerna, sa den
vise Leo Tolstoj.

Bakom Putins beslutsamma handlande i Krimfrågan står
inte en ond diktators vilja utan en nation som efter 23 år tröttnat på
att vara dörrmatta åt USA. De minns James Bakers löfte till
Gorbatjov från Reykjavik 1991, att Nato "inte skulle utvidgas
en tum" efter Tysklands enande.

Den politik Bildt representerar är djupt Europafientlig eftersom den i
varje steg utesluter halva Europa ur Europa, 148 miljoner ryssar som man
inte ens ska tala med. Inte i G8, inte i Europarådet, inte i Nato. Helst inte
någonstans tydligen, eftersom ryssar är så onda.

De ska utsättas för sanktioner. Deras företag ska straffas, trots att
det kommer att drabba EU:s redan skakiga återhämtning. Det enda en
historiker kan säga säkert om sanktioner är att de en gång ledde Japan
till anfallet på Pearl Harbour.

I alla andra fall har effekterna varit tvetydiga, ofta till viss nytta
för det bestraffade landets ekonomi, men oftare till skada för båda
parter.

Av bland annat ovanstående skäl uppmanar jag till bojkott av EU-valet
för att inte i onödan förlänga detta mörka kapitel i Europas historia.

Tyvärr har jag inga illusioner om att de ansvarige skulle tillåta någon sakdebatt
i den fråga eller sänka sig till att besvara kritiken.

Ska det bli någon debatt och aktiv Nej-kampanj är det enskilda medborgare
som måste starta den. Låt budkavlen gå! Rid i natt!

Stefan Lindgren