Horace Engdahls kommentar i radion till folkpartiets förslag att göra
engelska obligatorisk från första klass visar sig ha en förhistoria, som
i vart fall jag var lyckligt okunnig om.
20 november publicerade Engdahl och flera andra mer eller mindre kända
undertecknare en gemensam artikel på Svenska Dagbladets brännpunkt, där
de bl a sa så här: https://florafox.com/ru/tvyer-13
"Folkpartiets pågående landsmöte föreläggs ett förslag att engelska ska
bli obligatoriskt från och med årskurs ett i grundskolan. Förslaget
formulerades redan i Globaliseringsrådets slutrapport i våras. Rådets
enda argument är att intresset för och kunskaper i främmande språk kan
stimuleras genom själva tidigareläggningen.
Ingen forskning har hittills kunnat belägga att elever lär sig engelska bättre,
om de lär sig språket redan i årskurs ett istället för i årskurs tre
eller fyra. [...] inlärningen av ett främmande språk
fungerar bäst, om den sker med grund i modersmålet (eller det starkaste
språket). Låt eleverna lära sig läsa och skriva på det egna modersmålet
först, om inte det andra språket finns naturligt i omgivningen. En
tidigareläggning av engelskan skapar också problem för många
invandrarbarn i Sverige, som håller på att byta språk från föräldrarnas
modersmål till svenska [...].
Teorin om tidigast möjliga främmandespråkinlärning förfäktas energiskt
av vissa före detta kolonialmakter, inklusive delar av den afrikanska
eliten, i Afrika. Kolonialspråket fungerar som exklusivt
undervisningsspråk från årskurs ett i vissa afrikanska stater.
Likvärdiga tester visar dock att elever i länder, som undervisats på ett
inhemskt språk, under åtminstone de tre första åren, uppnår bättre
resultat i till exempel engelska i slutet av grundskoletiden än elever
från de förstnämnda länderna.
Efter andra världskriget blev engelska obligatoriskt i folkskolan;
tyska och franska tillkom i realskolan och gymnasiet. Studenterna i
högskolan förutsattes behärska engelska och tyska och i viss
utsträckning franska. Successivt har dock engelskans ställning på
högskolan stärkts, eftersom denna tågordning har upphävts. Numera kan
högskolans kursanordnare inte vara säkra på vilket främmande språk
studenterna behärskar utöver engelska, vilket leder till en låsning till
kurslitteratur på svenska och engelska. Engelskan har också stärkt sin
betydelse i gymnasiet, eftersom kunskaper i engelska idag betygsmässigt
är lika mycket värda som i svenska.
Svenska ungdomar utsätts idag för en enorm exponering från engelskan
i massmedia; det må gälla tv, radio, film eller internet...."
Artikeln är väl värd att läsa i sin helhet. Undertecknarna var HORACE
ENGDAHL författare, ledamot av Svenska Akademien, PETER ENGLUND
Svenska Akademiens ständige sekreterare, OLLE JOSEPHSON docent
i nordiska språk och f.d. chef för Språkrådet, OLLE KÄLL gymnasielärare
i svenska, tyska, engelska samt PER-ÅKE LINDBLOM f.d. gymnasielärare,
medlem i nätverket Språkförsvaret
Språkförsvarets programförklaring finns att läsa på
http://www.sprakforsvaret.se/sf/index.php?id=28
Där noterar jag särskilt punkten om inomnordisk språkförståelse som
ett viktigt mål i språkpolitiken. Där hade jag gärna sett även en skrivning
om Östersjöländernas språk.
Tyskan står oss ju närmare än de latinska språken av en rad skäl och
även ryskan måste med på ett hörn som ett av våra grannspråk - där har
nedrustningen nu gått så långt att till och med Försvarets tolkskola har
lagt ner undervisningen i ryska - inte ens Sveriges spioner ska i
framtiden kunna ryska!?
Hur som helst är det utmärkt att det rör på sig och att svenska språketi tal & skrift lyfts fram i skolan och blir en kraftfull faktor i
integrationspolitiken. Här får naturligtvis inte finnas något
administrativt tvång, som folkpartiet tidigare varit inne på (t ex
villkora medborgarskapet) utan det måste vara kul - och sexigt - att
tala och skriva bra svenska. När vi lär oss modersmålet fördjupar vi
våra relationer till andra människor. Dessutom är det en maktfaktor i
klasskampen. Om vi behärskar språket kan vi rocka röven av överklassen
och den anglo-amerikanska kulturimperialismen.
Stefan Lindgren