Torsdag kväll på Bio Rio var en oförglömlig afton. Sex artister spelade och
sjöng på en beneficeföreställning för kravet att TA HEM TRUPPERNA FRÅN
AFGHANISTAN. Med skicklig tajming meddelade alliansen samma dag
att några plutoner ska offras - för att rädda kriget.

Om man får tro TT har regeringen, s och mp gjort upp om en minskning av
Afghanistanstyrkan till 400 man.

Tio års nedtystad, mörkad, manipulerad debatt har alltså äntligen avsatt
ett synbart spår i makthavarnas politik.

Men vilket spår?

Att i dagsläget föreslå en styrka på 400 man i Afghanistan är att
försöka vrida tillbaka klockan till 2008, då vi tjänade George W Bush
utnötningskrig istället för Barack Obamas "surge". Det är en skillnad i
taktik.

Carl Bildt har nu klargjort att avsikten är att stridande svensktrupperna
ska stanna bortom 2014. Hans polare i Pentagon säger att ockupationen
måste förlänmgas till minst 2024.

För Pentagon - liksom för dess marionetter i den svenska regeringen - är
just nu det viktigaste inte antalet soldater - utan att till varje pris
förhindra BINDANDE BESLUT OM ATT ÅTERSTÄLLA AFGHANISTANS NATIONELLA
SUVERÄNITET OCH TERRITORIELLA INTEGRITET.

Afghanistanvänner bör kräva varken mer eller mindre än ett omedelbart
hemtagande av trupperna. Tidsutdräkten ska inte vara större än vad som
krävs för att packa sig ombord på de C17-plan som de svenska
skattebetalarna fått betala så dyrt. Två flygningar bör räcka.

Djävulen sitter i detaljerna och så länge regeringen inte gett en full
ekonomisk redovisning av Afghanistanäventyret är det också av det skälet
fel att godkänna någon fortsättning.

Enligt SIDA var det civila biståndet till Afghanistan 647 miljoner 2010.

Om vi då tar de militära kostnader för 2010 (för att få jämförbart för
samma år) var de 1 480 miljoner plus 635 miljoner i vår kostnad får
Nato:s C17-plan = 2 115 miljoner.

Militärkostnaderna är alltså MER ÄN TRE GÅNGER SÅ STORA som det civila
biståndet.

Och det civila biståndet har frysts, långt innan truppminskningen kommit
på tapeten:

Gunilla Carlsson skrev i en rapport till moderatstämman:

"Sverige bör inte nämnvärt öka nivån till centrala program under
strategiperioden med tanke på bristande förmåga, åtagande från den
afghanska regeringens sida vad gäller att stärka en god samhällsstyrning
inom ramen för Kabulprocessen. Sverige bör dock ha beredskap för att
stärka stödet om situationen förbättras".

Det säger en del om prioriteterna att man är så negativ till den civila
hjälpen och krampaktigt håller fast vid Sveriges krigsdeltagande.

Stefan Lindgren

1. We are still working on it, but Obama is ending the American role in
the Iraq war. combat troops out. The rest out in a year. Yes he will
keep a big embassy. Yes, US will still hold talks with Iraq on question
of keeping advisers. But Iraqis reject giving immunity to remaining US
troops, which the Pentagon will not accept.

Deckarförfattarinnan Maj Sjöwall blev för en tid sedan uppmärksammad för
att hon och några andra äldre damer brukade sätta små danska
cocktailflaggor i hundskitar som de påträffade i Gamla stan. Av ren
kärlek till Danmark, förklarade de när de fick frågan.

En sådan liten flagga vill jag placera på följande uttalande av världens
störste lille dansk. Han har fått sin hjärna sönderskramlad av
överdriven löpträning enligt Navy Seals träningsprotokoll.

"Nato och våra partner har framgångsrikt fullgjort det historiska
mandatet från FN:s säkerhetsråd att
skydda den libyska befolkningen", förkunnar Nato:s generalsekreterare
Anders Fogh Rasmussen.

Stefan Lindgren

Tom,

Here in Sweden the peace movement very much appreciate Your
efforts and reliable information. However one should be careful with the
ifs and buts in Obamas policy statements.

I morse återgav jag aningslöst Svenska Dagbladets siffror över Nato:s
bombkrig.

Jag tänkte i mitt stilla sinne att en sak har de i alla fall gjort
ordentligt, mitt i hela den nekrofila smet som kallas Libyenbevakning.

Det skulle jag inte ha gjort.

"Responsibility to protect" hette det när Nato fick FN:s klarsignal att
börja bomba Libyen.

Nu vet vi vad det handlade om - R2K - Right to Kill.

I kommentarerna till överste Gadaffis troliga död saknas än så länge
fullständigt det rätta perspektivet.

Media försöker skildra libyernas "firande" av Gadaffis död och även vi
här hemma uppfordras glädja oss åt att ännu en statsledare har mördats i
USA:s och Nato:s intresse.

Idag kan man läsa i SvD att den brittiske försvarsministern Lyam, nyss
avgången efter diverse skandaler, hade en skum manlig typ bedragare till
"brudgum" på sitt eget bröllop.

Håkan Juholt har i fyra år bott gratis, vilket han som riksdagsman haft
rätt till, men hans sambo borde ha betalat halva hyran. Alltså måste
Juholt betala tillbaka en summa - nånstans kring hälften av 190 000 till
Statsverket.

Det är ungefär som om man har betalat för lite skatt och får göra en
fyllnadsinbetalning. Eller gäller inte antagande om oskuld (tills brott
har bevisats) s-ledare?

SVT:s fredagsfilm Baader-Meinhof-komplexet berörde mig på många sätt.
Tiden och omständigheterna som Röda arméfraktionen växte upp ur var
realistiskt skildrade.

Ändå fanns det tendenser till en mytologisering.

Thirty years ago we hade Steve Jobs, Bob Hope and Johnny Cash.
Now we have no jobs, no hope, no cash.

Malalai Joya är ordförande för Afghanistans revolutionära kvinnor. Här läser hon ett budskap på 10-årsdagen av USA:s invasion av Afghanistan.

Hörde på BBC den gamle journalistveteranen Jonathan Steele, känd för sin
bevakning av Ryssland. Nu har han skrivit en bok om Afghanistan och -
hör och häpna - upptäckt att den enda lösningen på Afghanistans problem
heter att återställa landets självständighet och neutralitet!

Det vi i Föreningen Afghanistansoldidaritet har sagt för döva öron i
tio år nu.