Om ett terroristdåd begås i USA är det självklart att
Afghanistan ska bombas till stenåldern.
Även om inte en enda terrorist kommer därifrån.
Om två kvinnor spränger 5-6 kilo trotyl i Moskvas tunnelbana
och dödar 38 människor är det lika självklart
(för media) att det är ryssarna själva som har gjort det.
Jan Blomgren i SvD var i tisdags först på plan i Sverige med
dylika spekulationer.
Vi har sett det förut i Beslandramat, tragedin på Dubrovka,
hussprängningarna i Budjonnovsk, Moskva 1999 - det finns
inte ett enda terroristdåd som inte västmedia har förklarat
med de ryska myndigheternas egna dolska planer.

När 80 mafiosi nyligen greps i Spanien hette det att en rysk
maffia sprängts. Nu visade sig nästan alla vara georgier,
men det ändrade naturligtvis inte faktum - att maffian var
rysk.

Jag skulle vilja ställa en enkel fråga till Jan Blomgren
och det är var han anser att skillnaden går mellan ett
systematiskt misstänkliggörande av ett lands valda
myndigheter och anklagelser om avsiktliga massmord på den
egna befolkningen - och rasism.

Om svenska media från Kristallnatten och framåt ställt som
huvudfråga att diskutera judarnas eget ansvar för det
inträffade, hur hade detta karakteriserats av eftervärlden.
Tveklöst som antisemitism och nazistsympatier.
Stefan Lindgren

www.nyhetsbanken.se - banken som inte svindlar

I Dagens Nyheter idag 24/3 2010 skriver Annika Ström-Melin i
förbigående att de tyska kommmunisterna "hjälpte" Hitler
till makten.
Ett vanligt påstående. När jag läser om en debatt som
utspelades i Marxistiskt Forum 1975 där jag själv
medverkade som renlärig 26-åring och bestred den tesen
finner jag att om man bortser från en viss fyrkantighet så
hade jag nog rätt.
Det är fel att lasta de tyska kommunisterna för Hitler. Det
är egentligen ett lika bisarrt påstående som att de tyska
judarna själva var skuld till förintelsen.

De tyska kommunisterna var den främsta motkraften mot
Hitlers väg till makten. Under svåra förhållanden samlade de
ett elektorat på 6 miljoner tyskar mot fascismen.

Samma år som MF-debatten, 1975, träffade jag i DDR
och intervjuade en kommunistisk arbetare som suttit i det första
koncentrationslägret, Buchenwald - varför skulle väl Hitler
ha spärrat in sina "hjälptrupper" kommunisterna?

I MF-debatten förfäktade historieprofessor Bo Gustafsson
(han var för övrigt både min och Annika Ström-Melins
lärofader på Uppsala universitet) en rätt naiv uppfattning
om att valsamverkan mellan socialdemokrater och kommunister
i kanslersvalet 1925 skulle ha stoppat Hitlers väg till
makten.

Inte ens en hypotetisk valsamverkan SPD-KPD 1932 (13,2
miljoner väljare) hade övertrumfat Hitlers 13,7 miljoner
väljare.

När väl den tyska storfinansen bestämt sig - och omvärlden
beslutat att inte lägga hinder i vägen, trots alla brott mot
fredsvillkoren från Första världskriget - var
arbetarrörelsen slagen.

En fullbordad revolution 1918-19 hade däremot stoppat Hitler.
Men i januari 1919 befallde socialdemokraten Ebert att
revolutionen i Berlin skulle krossas. Det blev ett
formidabelt blodbad mot den berlinska arbetarklassen. På
kvällen den 15 januari 1919 blev Karl Liebknecht och
Rosa Luxemburg arresterade och sedan mördade på order av
socialdemokraterna Ebert och Scheidemann.

Stefan Lindgren

I dagens nummer av veckotidningen Flamman uttalar sig Annelie Enochson,
riksdagskvinna från krist-demokraterna i den armeniska frågan
och säger något i stil med att "Armenien har redan gett upp om försoning".
Man tar sig för pannan. Förstår kvinnan vad hon säger?
Vilken annan väg än försoningens väg finns det för dagens
Armenien och dagens Turkiet. Ja man kan fortsätta att odla
sina oförrätter och sitt ömsesidiga hat och förbereda ett nytt
litet krig.

Eftersom Kaukasus är en krutdurk blir små krig gärna stora i
regionen. Potentiellt har Armenien territoriella anspråk
inte bara på en stor del av Turkiet utan också på Georgien
och Azerbajdzjan, som Armenien låg i krig med så sent som
1986.

Historien har ju ordnat det så att det lever en enklav
(Nagorno Karabach) med armenier instängda i Azerbajdzjan och
en likadan enklav med azeriturkar i Armenien (Nachitjevan).

När jag läser den armeniske premiärministern Tigran
Sargsyans tal om turkisk-armenisk försoning
http://www.gov.am/en/speeches/1/item/2989/
och jämför med den formidabla hets som pågår bland
utlandsarmenierna framstår det som helt klart att
"erkännanden av folkmordet" är riktade mot
försoningspolitiken och inte är den politik som kommer till
uttryck genom Armeniens valda representanter.

Kd-kvinnans uttalande är å andra sidan bara ett uttryck av
väldigt många för att västerländska politiker sällan bryr
sig om att sätta sig in i förhållandena i de asiatiska
länder där de så ofta anstiftat krig.

Jag ser gamle Helmut Schmidt, 92, i en debatt med Tysklands
välpomaderade utrikesminister Karl-Theodor zu Guttenberg och
hör med välbehag hur Schmidt lägger ut argumenten för ett uttåg ur Afghanistan.
http://www.youtube.com/watch?v=sEuLxET1-2g&feature=related

Men, han säger också något som är felaktigt och rätt typiskt.
Han säger att Afghanistan inte är en nation utan minst ett
dussintal nationer som han börjar räkna upp (glömmer i
hastigheten tadzjikerna som är näst största grupp.).

Föreställningen om ett folk, en nation
gör att västerländska politiker ofta går bort sig i
erkännandefrågor i Asien. Turkiet är en nation med flera
folkslag som dok i någon mening är turkar.

Indien är en metanation med massor av olika folk.
Liksom Kina, även om hankineserna dominerar.
Några människor med "indisk" etnicitet och "indiskt"
modersmål existerar inte.Även i Ryssland är det i våra ögon förvirrat.

Där kan man vara "russkij russkij", rysk ryss, eller t ex
rysk jude eller rysk grek.

I Afghanistan är det ännu mer komplicerat. "Afghan" var från
början synonymt med pashtun. Men det har blivit en
metanationalitet som accepteras av de minst dussintalet olika
etniciteter som lever i Afghanistan. Den statsbärande
sammanhållningen är inte mindre än i vilken monoetnisk
nation som helst - däri ligger Schmidts misstag.

När han lite raljant säger att om det inte finns någon
afghansk kraft som är beredd att ta över ansvaret får man
uppfinna en sådan kraft, säger han i princip att Afghanistan
är en "misslyckad stat" (failed state). Och om bara
stormakterna kunde hålla ihop (Schmidt beklagar att inte
Kina och Ryssland är med på tåget) hade man kunna göra stat
av Afghanistan.

Det är fel. För det första har det funnits statsbildningar -
stora sådana - på Afghanistans territorium betydligt längre
än det funnits folk i Teutoburgerskogarna. För det andra har
dessa statsbildningar som vi känner dem från Durranidynastin
(från 1747) och framåt varit tämligen stabila. Bortsett från
Pashtunistanfrågan har Afghanistan inga olösta gränsfrågor
och Pashtunistanfrågan är inte en vanlig gränsfråga utan
något större. Den kan inte lösas med någon som helst
gränsdragning. Den kan bara lösas genom avspänning mellan
staterna och att pashtunerna som av urgammal hävd migrerat
fram och tillbaka tillåts göra det även i framtiden.

Att en människa som kallar sig kristen och demokratisk
sitter i Sveriges trygga riksdag och uttalar sig MOT
försoning mellan Armenien och Turkiet är skrämmande. Alternativet till
försoning heter nya krig och kanske folkmord.

Einstein skulle tveklöst ha sagt:

Bara två ting är oändliga, universum och Annelie Enochsons dårskap,
och jag är inte säker om det förstnämnda.

Stefan Lindgren

Jan Myrdal har varit ute och rest med den indiska naxalitgerillan,
rapporterar Aftonbladet idag.
Naxalitgerillan har krigat mot staten – i 40 år. Rörelsen
har sitt namn från, Naxalbari, ett 121 kvadratkilometer
stort område i Västbengalen, där den väpnade kampen mot den
indiska staten började 1967.

Gerillan omfattar idag mellan 15 000 och 20 000 man,
sympatisörerna uppgår till 3–4 miljoner människor. Rörelsen
sägs kontrollera en femtedel av Indiens stora skogar.
Indien har de senaste åren trappat upp de väpnade insatserna
mot naxaliterna, som betraktas som ett hot mot både staten
och utländska investerare. Enbart i fjol krävde konflikten
över 1 000 liv.
Läs Aftonbladet idag 15 mars, där Arne Höök gjort en bra
intervju med Jan.
Foto: GAUTHAM NAVLAKA/LEOPARD FÖRLAG

Mona Sahlin missade en chans i Ekots lördagsintervju att
moderera sitt stöd till det svenska krigsdeltagandet i
Afghanistan.

Hon som en gång har bejakat USA:s bombningar av Afghanistan
förklarade nu att det var så viktigt för en blivande
röd-grön regering att vara "tydlig" i Afghanistanfrågan "så
att de som tänker åka ner och göra en insats" vet att de kan
räkna med regeringens stöd.

Inte ett ord om hur och när detta militära äventyr ska sluta
för Sveriges del. Bara om hur nya kullar av lurade ungdomar
ska kunna "lita" på Mona.

Visst är det märkligt att ett parti som just engagerat sig
så djupt mot ett folkmord 1915 inte har ett ord av protest
mot ett folkmord som pågår framför våra ögon 2010.

I fjol dödades öve 1 050 barn i Afghanistan i
krigsrelaterade handlingar. I vissa provinser kan 92 procent
av flickorna inte gå i skola på grund av kriget, enligt
Rädda barnen.

Stefan Lindgren

KDU, Kristdemokratiska ungdosmförbundets tilltag att starta hemsidan
www.stodvarasoldater.se där man säljer det gula bandet och publicerar
lika snyftande som inställsamma artiklar om de svenska soldaterna, är
ett ovanligt otäckt exempel på hur politiker försöker profitera på de anhörigas
sorg samtidigt som de själva varit med och skickat ut soldaterna på ett
lika farligt som utskiktslöst uppdrag,.

Här har det just uppdagats att svenskarna kanske föll genom skott från
våra egna, men istället för eftertänksam och kritisk diskussion föreslår
påläggskalvarna i KDU att man ska lägga locket på - bokstavligen -
och sjunga en psalm.

I hyllningarna till de båda döda svenskarna skyr man inga medel. Dagens
Nyheter som har som princip att aldrig publicera foton i dödsannonser
frångår plötsligt detta och från försvarets sida satsas miljontals
kronor på att göra deras begravningar till militaristiska
manifestationer. Smaklöst!

I själva verket är "friendly fire" liksom sjukdomar bland de stora
dödsorsakerna i Afghanistan.

Här är en ofullständig förteckning över stupade i "vänskaplig eld":

18/4 2002 4 kanadensare
22/4 2004 1 USA-soldat
9/4 2006 1 kanadensare
5/12 2006 1 britt
15/1 2007 1 britt
aug 2007 3 britter
nov 2007 2 danskar
1/12 2008 2 holländare

Summa 15 soldater (källa: http://www.icasualties.org/OEF/Fatalities.aspx)
Visst ska vi stödja de skiträdda grabbar och tjejer som
lurats ned till Afghanistan och som har förklarliga problem med nerverna.

Vi ska inte stödja dem i att döda oskyldiga afghaner eller spilla sina
egna liv i sanden. Vi ska stödja dem på det enda sätt som de kan räddas
mentalt och fysiskt: Vi ska ta hem dem.

"If You love Your country of free
bring 'em home, bring 'em home"
sjunger Bruce Springsteen, The BOSS.

Stefan Lindgren

Riksdagens beslut att "erkänna" Turkiets folkmord på armenier, assyrier,
syrianer, kaldéer och pontiska greker under första världskriget är djupt
beklagligt.
Det innebär att trenden mot statligt styrd historieskrivning stärks, och
det påhejad av de rödgröna.

När riksdagen nästa gång vill skriva Rysslands, Zimbabwes, Kinas eller
Bombardiets historia blir det svårt att gå emot att detta ska avgöras
genom knapptryckning.
All sann vetenskap skyr knapptryckning. Vetenskap är en allt annat än
demokratisk procedur där den som kommer ut på toppen är den vars teorier
kan substantieras i fakta i ett slags hänsynslös darwinistisk kamp.
Det gäller i synnerhet samhällsvetenskaperna där utsagor inte kan testas
experimentellt.
Den här knapptryckningen var extra olycklig av många skäl av vilka jag
ska nämna några.
"Folkmord" existerade inte som folkrättslig kategori när de
omdiskuterade morden inträffade - alla typer av retroaktiv rättvisa är
motbjudande - även om det i detta fall bara handlar om ett helt
opåkallat moraliserande.
Ska Sverige uttala sig om tidigare begångna folkmord kan man ju till att
börja med syna den egna rollen - massakrerna i Ronneby under nordiska
sjuårskriget eller Karl XII:s terroriserande av Turkiets befolkning i
Bender (i nuvarande Moldova) där han stannade oinbjuden under en följd
av år.
Borde inte Carl Bildt, enligt de rödgröna, be om ursäkt för detta, innan
vi uttalar oss om grandet i turkens öga?
Sifferbedömningarna om "folkmordet" på armenier är ytterst svåra att
verifiera hundra år senare. Nyligen har exempelvis material släppts ur
ryska arkiv som visar att den nationalistiska armeniska Dashnakrörelsen
skulle ha spelat en provocerande roll. Dessa handlingar har varit
hemligstämplade för att ett offentliggörande tidigare ansetts kunna
strida mot den sovjetiska/ryska lagen mot "spridande av nationell osämja".
Vi har alltså tillgång till ett hårt selekterat material som ska leda
till "rätt" slutsatser - självfallet mot Turkiet.
En annan aspekt är att om man ska fördöma turkarnas "folkmord" på
armenier, måste man i samma andetag fördöma kurdernas "folkmord" på
assyrierna - som i procent var betydligt grymmare. Detta "folkmord"
skedde under exakt samma tid. Se Gabriele Yonan: Den glömda förintelsen
av de assyriska kristna (Assyriska riksförbundet 2004.)
Dessa "folkmord" är som kinesiska askar, där en stöt utifrån - som regel
en imperialistisk intervention - utlöser kedjereaktioner eller där
imperier medvetet hetsar folk mot varandra enligt principen divide et
impera.
Turkiet är ett land som historiskt varit föremål för kolonialmakternas
ingrepp. Och ränderna går inte ur när Frankrike vill vägra Turkiet
EU-inträde och kriminaliserar "förnekande" av folkmordet på armenierna
(vilket Turkiet kvitterat genom att kriminalisera förnekande av de franska
massmorden i kolonierna - Madagaskar, Algeriet etc).
Att Sveriges riksdag aningslöst traskar patrullo bakom kolonialmakterna
i den här frågan är beklagligt.

Stefan Lindgren

"Jag är beredd att försvara sanningen till sista andetaget".
Ungefär så säger Lars Vilks i tidningarna idag.
DN uppmabar på ledarplats svenska folket att ta ett angrepp
på Vilks som ett angrepp på sig.
Jag vägrar.

Den "sanning" som Vilks försvarar är en usel karikatyr av en
hund. En hund som han visste skulle uppröra miljontals
människor som aldrig gjort honom något ont.
Vilks är en hatspridare i samma kategori som Julius
Streicher. Med sin penna är han volontär på de barrikader
mot islam som restes av president Bush och där det
fortfarande rasar ett krig där tiotusentals oskyldiga dör
varje dag.
Muhammedkarikatyrerna har medvetet tjänat syftet att
piska upp antiislamism i Norden och förbättra rekryteringen
till de skandinaviska legoarméerna i Afghanistan.
Att troende muslimer vill slå ihjäl Vilks kan inte komma som
någon överraskning för någon. Vilks ska självfallet ha
lagens skydd till liv och lem och jag försvarar hans yttrandefrihet.

Krigshetsarna på de bombliberala
ledarsidorna ska inte få någon Horst Wessel-legend.

Men jag tänker inte delta i hyllningarna till Vilks
hjältemod. Nedfallet av sådan propaganda sker i Afghanistan
i form av bomber och urlakat uran som förgiftar landet för
många tusen år.

Stefan Lindgren

Sent omsider lyssnar jag till Svante Weylers beryktade
krönika i "God morgon världen" där han klart stämplar Malmös
kommunalråd Ilmar Reepalu som antisemit och ondgör sig över
att han får sitta kvar på sin post efter ett uttalande i
Skånska Dagbladet som väckt anstöt i vissa judiska kretsar.


Hans uttalande kunde tolkas som att Malmös judar har ett
särskilt ansvar för statens Israels politik. En mer
välvillig tolkning var att han vädjade till dem att just som
judar protestera mot Israels folkrättsbrott, vilket
sannolikt har större verkan än om kreti och pleti
protesterar. Israel kallar sig trots allt en judisk stat.

Hur som helst bygger Svante Weylers upprördhet på den bild
som har skapats av att Malmös judar är otrygga och alltmer
förföljda.

Jag läser i Contra 4/2010:

"Allt fler blir utsatta för trakasserier, det judiska
fotbollslaget Hakoah måste ha väktare och ibland poliser på
matcherna, det judiska dagiset håller till bakom låsta
grindar med en vakt som kontrollerar vem som släpps in...
Judar flyttar till Israel eller Stockholm för att de känner
sig osäkra i Malmö, ständigt trakasserade och utsatta för
hot. På några år har den judiska församlingen minskat från
2000 till 700 medlemmar. Antalet 'hatbrott' riktade mot
judar har enligt polisen fördubblats mellan 2008 och 2009."

Contra är en högerextrem tidning som ser västerextrema
grupper som ansvariga.

Man även om det bara ligger en gnutta sanning i vad de
skriver är det enastående. Flyttar alltså judar i dag från Malmö
eller Sverige för att de känner sig förföljda?

Jag tittar i SCB:s statistik över in- och utflyttade ur
riket och den ger inget stöd för den tesen. Om 400 människor
flyttade in från Israel i fjol så var det bara 92 som
flyttade ut. Under hela 2000-talet har det varit ett betydande
inflyttningsöverskott. Sverige kan inte vara ett alltför
dåligt land att bo i, i synnerhet i jämfört med den
osäkerhet människor tvingas leva med i Israel.

Alltså: Varför bara tala om hatbrotten mot judar? Jo,förklarar
Maciej Zaremba, eftersom antisemitismen gör anspråk på att
"förklara världen" är denna rasism värre än annan rasism.

Om jag inte missminner mig har även Malmös muslimer fått stå
ut med ett och annat, som mordbrand t ex. Och vi har numera
blivande riksdagspartier med kamp mot deras religion på sitt
program.

Så länge antimuslimerna inte gör anspråk på att förklara
världen (vilket de i och för sig ofta gör) så menar alltså
Zaremba att detta är mindre allvarligt.


Jag tror att muslimer som träffas av ett organiserat,
ibland brutalt och våldsamt förakt har svårt att dela hans i ordets
egentliga mening diskriminerande synsätt.


Stefan Lindgren

Rapports utsände i Bagdad rapporterar om en "viss feststämning"
trots att 40 dödats bara under valdagen.

Det är verkligen med stora ansträngningar - och ett motbjudande överslä-
tande - som svenska media försöker bygga upp bilden av
normalisering i Irak.

Det är utrikesminister Carl Bildt som håller i taktpinnen. Valet är
demokratiskt om än inte perfekt, säger han. Hans polare på Lundin Oil
är entusiastiska....

Det borde vara en självklarhet att val under utländsk ockupation
inte KAN vara demokratiska.

Stefan Lindgren

Annika Ström-Melin skriver på Dagens Nyheters ledarsida om
holländska valet. Där har en "populist" blivit stort parti
med följande program (enligt ASM)

"Wilders vill förbjuda Koranen, burkor och minareter och stänga
gränserna för all invandring från muslimska länder. Han
lovar att skärpa straffen för alla brott, men försvarar
hbt-personers rättigheter. Han vill sänka skatterna, men
lovar också att satsa på vård och pensionärer. Han vill ta
hem trupperna från Afghanistan och på sikt få Nederländerna
att lämna EU."

Allt detta är uppfattningar som finns allmänt spridda i
Sverige och som flera (i vissa fall alla) riksdagspartier
spelar med.

Utom Afghanistanfrågan. Holländska regeringen föll på just
Afghanistanfrågan. Dags att någon i Sverige upptäcker detta,
Afghanistan ger effekt.

Hälsar

Seppo Isotalo

I veckans nummer av Flamman intervjuas Mona Sahlin och får
då frågan hur hon ställer sig till Obamas uttalanden att
trupperna ska börja lämna Afghanistan före juli 2011.
Då förnekar Mona Sahlin att Obama har sagt så och påstår att
han istället lovat UTREDA om trupperna ska dras tillbaka.

Dvs. Obama skulle ha exakt samma ståndpunkt som (S) och (MP)
att det är en UTREDNING som behövs innan man kan börja
stoppa det meningslösa dödandet och avveckla det idiotiska
och kontraproduktiva kriget.

Mona verkar vara så blockerad i den här frågan att hon inte
längre kan läsa innantill. Om hon går till Obamas West
Point-tal som 40 miljoner amerikanska TV-tittare hörde så
säger han:

"By July 2011, we're gonna move into a
transition phase where we're drawing our troops down."
"I juli 2011 ska vi gå in i en övergångsfas där vi drar ner
våra trupper".

Presidenten uttalade sig mycket skarpt mot riskerna med
Bushstrategin, att gå in och sen inte säga när man tänker
dra sig ur.

"On the other hand, it was a mistake for us to engage in
open-ended commitment in Afghanistan. That was not necessary
in order for us to meet our national interests as properly
defined.

Hela utskriften av West Point talet finns på:
http://cbs2chicago.com/national/obama.afghanistan.decision.2.1367944.html

Man kan också lyssna på Obama intervjuad i 60 minutes här:
http://www.cbsnews.com/video/watch/?id=5964913n&tag=contentBody;housing

Sveriges militära insats i Afghanistan f n är just en sådan "open-ended"
insats som han talar om.

Ingenstans talar Obama om behovet av en UTREDNING.
Det är något som bara Mona har hört.
Stefan Lindgren

Försvarsminister Sten Tolgfors har nyligen publicerat flera insändare i
lokalpressen där han koncentrerat sammanfattar argumenten för att
Sverige ska delta i Afghanistankriget.

Nästan varje ord i försvarsminister Tolgfors insändare är propagandistiskt
vinklat och skulle kunna tjäna som undervisningsmaterial i propaganda
på gymnasier och universitet.


"Vi är i landet på inbjudan av den afghanska regeringen och
på FN:s uppdrag, tillsammans med 42 andra länder", börjar han.

Sanningen är ju att

* vi är i Afghanistan på inbjudan av den brittiska regeringen, en
inbjudan som Björn v Sydow (s) snabbt tackade ja till. När Sverige
beslutade skicka trupp första gången fanns ännu ingen afghansk regering.

* att "FN-uppdraget" består i en allmänt hållen FN-resolution
medan den dagliga ledningen av Isaf ligger på Nato.

* att det finns minst 150 länder som inte krigar i AFghanistan.
 De flesta muslimska och utvecklingsländer är inte där. Neutrala
 länder som Österrike och Schweiz har en symbolisk närvaro.
Holland och Kanada är på väg ut. Och framför allt - Obama har
lovat att återtåget ska börja senast juli 2011.

Om detta har Tolgfors inte ett ord att säga.

Sen påstår Tolgfors att han har svenska folkets stöd för det
militära deltagandet i USA:s krig. Då kan man undrar varför han
som minister tar sig tid att föra kampanj på landets insändarsidor?

Den opinionsmätning han hänvisar till frågar om svensk militärs
 deltagande i "FN:s militära insats" - en insats som inte finns.

Genom att vinkla frågor kan man naturligtvis få de svar man önskar.
I en neutralt formulerad mätning som publicerades av "Från
Riksdag och Departement"på julafton så är en betryggande
majoritet i alla partier mot att Sverige ska ha militär i Afghanistan.

När Tolgfors säger att det svenska biståndet ökat till en
halv miljard så räknar han på ett annat sätt än partibrodern
Carl Bildt. Han säger i den senaste Afghanistanpropositionen
att biståndet ska bli en halv miljard 2013. Någon 60-procentig
ökning är det inte fråga om och för varje krona som satsas civilt
satsas tre kronor militärt.

Att många barn går i skola är glädjande – här borde Sverige
satsa mer - men Tolgfors gör en logisk kullerbytta när han
tillskriver detta den militära insatsen. Det beror ju på att omvärlden
 finansierar det afghanska skolväsendet, medan landet före
USA-invasionen i stort sett var avskuret från bistånd.

Beträffande den afghanska "rättsstaten" så tvivlar alltfler
också i Nato:s ledning på det realistiska i att omvandla
Afghanistan till en västerländsk demokrati – i synnerhet
om det ska göras med bomber.

Men det är onekligen pikant att ledande moderater
inte låtsas om att regimen i Afghanistan är resultatet av
bl.a. omfattande valfusk. Enligt amerikanen Peter Galbraith
som varit biträdande FN-chef i Afghanistan var minst en
miljon av Karzais röster i senaste valet förfalskade.

Stefan Lindgren
vice ordf. Föreningen Afghanistansolidaritet
Läs Tolgfors insändare här.