En Timbro-narr vid namn Johan Norberg försöker i Metro 10 april övertala
oss att Putin har stöd från Europas fascister.

Det vet inte jag. Hur som helst bör man inte låta det mindre perspektivet (Europas formellt
nynazistiska partier) skymma det större. Den allvarliga fascistiseringen är
en annan.


Norberg kanske har rätt att det finns högerextremister som stöder Putin.
Sverigedemokraterna gör det i alla fall inte.

Men Norberg förvirrar genom sitt val av perspektiv. Han har vänt kikaren
fel. Skulle ett eventuellt uttalande av någon gök i Gyllene Gryning
(Grekland) påverka vårt ställningstagande till exempelvis Krimfrågan?

Och om vi talar om opinionen i Europa blundar Norberg för helhetsbilden
och snöar in på smågrupper.

I gårdagens Die Zeit hade tidningens veteranjournalist Bernd Ulrich en
krönika på temat "Hur Putin delar oss".

"Under mina 30 års erfarenhet av debatter har jag aldrig sett något
liknande det som nu sker i Tyskland i tvisten om Ryssland och Krim...

Såvida opinionsundersökningarna inte är missvisande står två tredjedelar
av de tyska medborgarna, väljarna och läsarna emot fyra femtedelar av
den politiska klassen - med andra ord mot regeringen, den överväldigande
majoriteten av parlamentsledamöter och de flesta tidningar och
mediaföretag.... Så, vad händer här? Hur i hela världen kan Putin
framgångsrikt driva in en kil i Tyskland?"

Jag ger inte mycket för Bernd Ulrichs olika förklaringar, men på en
punkt ger jag honom rätt: Misstron bottnar bl.a. i de händelser som
började 11 september 2001:

"När västvärlden utkämpar krig, har den gjort stora ansträngningar för
att rättfärdiga sina handlingar i mycket moraliska termer. Men krigen
var visade sig vara förgäves (Afghanistan) eller bara grundade på rent
bedrägeri (Irak). Man behöver bara tänka tillbaka på hur känslomässigt
George W. Bush och Tony Blair stod på den globala scenen på den tiden,
och hur de i slutändan svek och lurade alla, för att förstå mildheten i
den kritik många riktar mot Putin.

För att rättfärdiga krig missbrukade då många västerländska politiker
ordet 'frihet' så mycket att de flesta människor i dag redan hör 'krig'
när ordet 'frihet' används i alla sammanhang utom söndagstal. När någon
talar om demokrati kan andra redan se hur F-16-bombplanen lyfter."

Den här klyftan: två tredjedelar av folket mot fyra femtedelar av eliten
är naturligtvis inte lika kännbar i Sverige, där våra specifika
traditioner av enighet über alles får såväl vänsterpartiet som
sverigedemokrater att snällt hålla i snöret där de promenerar efter
farbror Bildt.

Att få en "idéhistoriker" av Johan Norbergs snitt att förstå något
av detta är utsiktslöst.

Stefan Lindgren