det ryska försvarets ledningscentral utanför Moskva.
Varför säger inte socialdemokraterna de förlösande orden - Sverige
behöver ett folkförsvar, inte en krigsmaskin som ska bistå i
Nato-aggression.
Alliansens förslag att öka försvarsanslagen gradvis med 5,5 miljarder
fram till 2024 luktar valfläsk. Aldrig har det svenska försvaret varit
så kraftlöst som idag. Kanske 15-30 miljarder har skvätts bort av
alliansen i Afghanistan till ingen nytta. Värnplikten har skrotats i
parlamentariskt samförstånd och en allt större del av pengarna går till
att köpa plåt i olika former.
Just nu skärs det djupt i försvarets kostnader, så en viss logik ligger
det i Peter Hultqvists påpekande att en ökning av försvarsanslagen med
100 miljoner nu är effektivare än en massa mer miljoner 2024.
Men framför allt verkar innehållet i alliansens försvarskostnader helt
uppåt väggarna. Varför ska Sverige, ett litet alliansfritt land, ha
kryssningsrobotar som ska kunna hota det ryska försvarets
ledningscentraler utan för Moskva?
Vare sig räckvidden på kryssningsrobotarna blir 30-40 mil eller 100-130
mil (uppgifterna i media har varierat; kartan visar en radie på 100 mil
runt Stockholm) så är det knappast fråga om defensiva vapen.
Sverige ska försvaras. Vi behöver ingen kapacitet att anfalla Moskva.
Det här är dels valfläsk - att försöka rida på en russofobisk våg i
media som politikerna själva har skapat.
Som Karl Kraus skrev vid tiden för första världskriget: "Hur styrs
världen och leds till krig? Diplomater ljuger för journalister och tror
dessa lögner när de ser dem i tryck."
Dels är alliansförslagen ett sätt att understödja Nato:s hot och
"bestraffningar" mot Ryssland för att Krims invånare använt sin
demokratiska rätt till avskiljande från Ukraina.
För moderaterna kuggar Nato-samordningen in i unkna stormaktsdrömmar som
väl närmast sitter i generna på personer som Carl Bildt.
Den omedelbara och konkreta effekten av alliansens förslag är sannolikt
att Sveriges säkerhets skadas. I rysk försvarsplanering framstår Sverige
allt mindre som en neutral och icke-aggressiv part och alltmer som ett
tänkbart brohuvud för Nato vid ett angreppskrig mot Ryssland.
I augusti är det 100 år sedan första världskrigets utbrott. Detta krig
kom till ett slut tack vare att miljontals värnpliktiga soldater
tröttnade, deserterade och gjorde uppror. De störtade de ryska, tyska
och österrikisk-ungerska monarkierna.
Idag har överheten i de flesta länder ersatt värnpliktsarméerna med
yrkesarméer. Krig som det i Afghanistan har redan pågått längre än
första och andra världskriget tillsammans. De kan gå i arv från en
generation till en annan, utan att folket effektivt kan stoppa dem.
Den här tendensen, att skapa krigsmaskiner underordnade militära
byråkratier och pakter som Nato, som svårligen påverkas av
medborgaropinioner är ett växande hot mot världsfreden.
Socialdemokraterna måste säga nej till upprustningsförslag som valfläsk
och opportunistiska hotelser mot grannländer. Försvarspolitik ska vara
långsiktig och folkförankrad.
De måste också resa frågan om försvarets innehåll. Kryssningsmissiler
mot Moskva eller folkförsvar?
Stefan Lindgren
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar