Den nya boken från Celanders förlag "Bevara alliansfriheten - Nej till
Nato-medlemskap" har förutsättningar att bli grundbok nr 1 för alla som
har för avsikt att följa och kanske delta i de närmaste årens
Nato-debatt.



Anders Björnsson och Sven Hirdman har varit bokens redaktörer, förordet har
skrivits av Thage G Peterson och dessutom medverkar Mats Bergquist, Carl
Björeman, Anders Björnsson, Hans Blix, Hans Corell, Rolf Ekéus, Anders Ferm,
Sven Hirdman, Katrine Marçal, Leif Pagrotsky, Pierre Schori , Sören
Sommelius, Maj Britt Theorin, Erkki Tuomioja
och Lennart Uller.

Boken är en förening av ett antal texter skrivna av specialister och
yrkesdiplomater och mer journalistiskt hållna debattinlägg. Det skapar
bredd och omväxling.

Personligen fann jag flera viktiga klargöranden som visar att än är
slaget inte förlorat. Den uppfattning som bl a sprids av SvD:s Mikael
Holmström att Sverige redan sålt ut alliansfriheten är felaktig.

Solidaritetsförklaringen som följer av EU-medlemskapet gör undantag för
alliansfria länder och styr oss alltså inte mer än vi själva väljer.

Solidaritetsförklaringen med våra grannländer från 2009 förpliktar oss
folkrättsligt inte till någonting, enligt Sven Hirdman. Om de baltiska
staterna blir angripna är det Nato:s sak - https://florafox.com/de/ru/myunkhyen-12814.

Som Rolf Ekéus visar är det en myt att Sverige redan under det kalla
kriget sålde ut sig till Nato. Som utredare har han gått igenom all
operativ krigsplanering 1969-89 och i inget fall fanns några
förberedelser för samverkan med Nato eller västliga krigsmakter.

Däremot menar Ekéus att det funnits ett långtgående samarbete med USA i
fråga om vapenteknologi och militär underrättelseverksamhet. Alltför
långtgående, skulle nog andra av bokens debattörer säga.

När det gäller Ryssland och den pågående Ukrainakrisen slår flera av de
diplomatiskt erfarna författarna fast att detta är något som bara
stärker argumenten för alliansfrihet, inte tvärtom.

Även om nästan alla debattörer i boken har en mer eller mindre negativ
syn på dagens ryska utrikespolitik, är de inte alarmister utan visar
viss förståelse för att Ryssland upplevt sig trängt av Nato. Ukraina är
ett sui generis, som Hirdman säger på latin, ett specialfall, som inte
nödvändigtvis ökar risken för anfall i vår egen del av världen.

Redan i inledningen klargör Thage G Peterson att poängen med
alliansfriheten är att den ger möjlighet att bedriva en utrikes- och
säkerhetspolitik som inte riktad mot Ryssland (och självfallet inte mot
någon annan heller). Den ger möjlighet att som Hans Blix skriver vända på
den gamla krigartesen till ett modernt och upplyst "si vis pacem para
pacem" - vill du ha fred, sök fredlig samverkan, istället för att tro
att kapprustning skapar säkerhet.

Sven Hirdman skriver i sitt bidrag att det bara är Folkpartiet med 6-7
procents väljarstöd (numera 5,4 procent!) som arbetar för Natoanslutning.
Han säger sig vara övertygad om att det skulle bli ett nej i en
folkomröstning.


Det har förekommit mätningar som gett Nato-anhängarna försprång,
men jag vill säga att den här boken inger hopp. Om alla som har ett hum
om vad alliansfriheten betytt läser på och ger sig in i debatten - och
framför allt försöker väcka de yngre, finns det goda chanser att kunna
reda ut de senaste årens osäkerhet i opinionen.

Regeringen har klokt nog skjutit upp frågan om det oerhört
provocerande s k värdlandsavtalet (redan undertecknat av
alliansregeringen, men inte godkänt av riksdagen) till 2016 vilket
förhoppningsvis innebär att Nato-debatten inte behöver föras på det
panikartade sätt som en del Nato-anhängare gett uttryck för.


Till sist en rättelse. Mats Bergquist skriver att Sverige är Europas
till ytan tredje största land och obetydligt mindre än Frankrike och
Spanien.

Sverige är Europas femte största land, efter Ryssland, Ukraina,
Frankrike och Spanien. Frankrike är även utan alla sina kolonier c:a 20
procent större än Sverige.

Stefan Lindgren

Beställ boken från

ISBN: 978-91-87393-21-1