Den tyske trubaduren Wofl Biermann är älskad av många även i Sverige för
sånger som "Uppmuntran": "Du låt dig ej förhärdas, i denna hårda tid..."

Vi sjöng den på SKP:s sommarläger 1979 (sid 14 i vishäftet).

Nu måste vi dessvärre ta definitivt farväl av honom.


Biermann är inte död, inte dement, men han ända sedan slutet av
1990-talet sänkt sig till verkliga drängtjänster i imperialismens och
det tyska storkapitalets tjänst.

1999 stödde han Tysklands m fl länders överfall på Jugoslavien.

2003 stödde han USA:s invasion av Irak.

I fredags hade han inbjudits till tyska förbundsdagen för att "sjunga
en sång". Istället gormade han i nästan en timme om hur usel den tyska
vänstern är. Han använde ett uttryck som bör ha fått Goebbels att piggna
till i sin gravf. Vänstern var, sa han, "rutten ohyra".

Var inte giftgasen i Auschwitz inte tillverkad just för att utrota ohyra?

Statliga Deutsche Welle visste inte till sig av entusiasm.

Tyska politiker verkar helt okänsliga för hur utlandet uppfattar
signalerna.

Tyskland är inte bara en politisk krympling i den meningen att det
accepterar att leva under USA:s diktat. Ja, fru Merkel låter sig
avlyssnas av Vita huset utan att vidta adekvata motåtgärder. Det
spekuleras i om CIA/NSA vet så mycket om Merkels förflutna i DDR att hon
måste ligga lågt.

Tyskland är också en moralisk krympling som fortfarande inte i grunden
gjort upp med sitt naziförflutna. Gång på gång dyker det upp lagförslag,
åtgärder, formuleringar som visar detta. Silkesvantarna i behandlingen
av Ukrainas etniska rensning vittnar om att man fortfarande styrs av
samma värderingar som två gånger lett till tysk ockupation av Ukraina.

För övrigt håller Kievjuntan med pengar från bl.a. Tyskland på att bygga
en ny mur. En mur som ska sträcka sig längs hela gränsen mot Ryssland.
Jag hoppas en dag få fira när även den muren rivs. Liksom "barriären" i
Israel - en annan mur som västvärlden talar tyst om.

Stefan Lindgren