Visst är det märkvärdigt att samtidigt som vi vanemässigt anklagar
Ryssland för att utöva censur i olika former, ungefär som om våra
klockor stannat på 1960- eller 70-tal, så släcker det ena landet efter
det andra ner rysk TV?

Läs det här underbara dokumentet från Lettland, som motiverar
nedsläckningen av rysk TV, så förstår ni vad jag talar om.
"Den 15 mars 2014 meddelade den lettiska säkerhetspolisen att
det sätt på vilket den ryska massmedier reflekterar händelserna
i Ukraina måste ses som tendentiöst och i linje med den ryska politiska
elitens syn på dessa händelser. Den ensidiga beskrivningen av situationen
i Ukraina i dessa rapporter i media ger intryck av att fascistiska
krafter har tagit makten i Ukraina på ett illegalt sätt, och att de som
är emot dem kämpar mot fascismen. Sådana rapporter är i strid med
Lettlands säkerhetsintressen genom att de delar samhället både när
det gäller inställningen till situationen i Ukraina, och i frågor som rör
Lettlands utrikes- och inrikespolitiska läge", sägs det som grund för
förbudet.

Man kan fråga sig hur detta rimmar med Sveriges omhuldande av
det demokratiska Lettland, det Lettland som Laila Freivalds en gång
kallade sig 19:e regeringsledamot i? Det land där ministrar går med i årliga
SS-marscher och där 90-åriga antinazistiska partisaner sätts i fängelse för
"terrorism"?


Ukrainas förbud av i stort sett all rysk TV har utlöst reprimander från
OSSE, men ingen som helst efterrättelse har kommit. Senast i veckan
klargjorde president Petro Porosjenko att det inte finns några utsikter
att ryska språket åter kommer att få ett lagskydd i Ukraina, så som det
i viss marginell utsträckning hade under Janukovitj.

I Storbritannien hotas TV-kanalen Russia Today av stängning sedan myndigheterna
anklagat den för ensidig bevakning av Ukrainakonflikten. Det
finns naturligtvis en övervikt reportage från Donbassidan i Russia Today,
men är inte det snarast ett välbehövligt korrektiv?

Och sedan när ingår det i västerländsk yttrandefrihetsdoktrin att staten
ska övervaka fria medias opartiskhet?

Det som i högtidstalen brukar framställas som själva fundamentet för det
europeiska samhällsbygget är uppenbarligen i gungning. Utan att svenska
journalister reagerar.

Jag har inte hört så mycket som ett PIP från kollegorna. Rätta mig gärna
om jag har fel.

Stefan Lindgren