Johan Åberg, en s k militäranalytiker från Försvarets forskningsinstitut (FOI, kommenterade idag i Ekot den ukrainska juntans offensiv mot staden Slavjansk (skrivs med två a, betoningen på det första a:et) i östra Ukraina (betoning på i:et).

Det tycks frodas ett särskilt militärt idiom som går ut på att låta som en kulspruta, en som aldrig klickar. Men vad sa Åberg?

Han sa bl a att händelserna fått honom personligen att tro att Ryssland "ligger bakom".
Tror gör man i kyrkan. Det finns inga belägg för den tron.

Enligt Åberg var det troligt att de tre helikoptrar som skjutits ned idag fällts av tränad personal och han syftade uppenbarligen på federal rysk personal. Det sades också att de skulle ha skjutit ned med avancerade vapen.

I verkligen sköts de ned med raketdrivna pansargranater avfyrade med PTUR repsektive RPG, det senare ett vapen som bl a fanns i tiotusental i Afghanistan under kriget mot Sovjet.

Och vem som helst kan enkelt räkna ut att det bör finns närmare en halv miljon man i östra Ukraina som gjort värnplikten i Sovjetunionen och tusentals som deltagit i krig i Afghanistan och Tjetjenien.

Reportrarna upprepade en fråga flera gånger "Har nu Kiev lyckats samla tillräcklig kraft?" på vilket Åberg svarade inte alltför pessimistiskt.

Kraft för vad då? var 49-dollarsfrågan som aldrig ställdes. Vad vill man uppnå om man sätter in pansar och attackhelikoptrar mot det egna folket?

- Vill man knäcka motståndet i östra Ukraina? Då räcker det sannolikt inte med en miljonarmé. Försvarsstaben kan ju fråga tyskarna som de nu spionerar åt i östra Ukraina, om inte minnesförlusten i Tyskland är total.

- Vill man bara döda några tusen frivilligmiliser? Det skulle kunna gå, men det blir säkert mycket blodigt och juntan riskerar att drabbas av det ena förödmjukande nederlaget efter det andra.

Den verkliga svårigheten för juntan  är densamma som amerikanernas varit i Afghanistan - hur vinna "hearts and minds" hos en befolkning som antagoniserats av en lång serie idiotiska åtgärder. En aldrig så stark  ockupationsarmé har visat sig inte rå på det problemet.

Mycket skulle vinnas på helt fredlig väg om alla dessa fientliga åtgärder togs tillbaka och Kiev inledde en charmoffensiv - slog på rysk TV åt alla, snabbt lagstiftade om ryskan som andra statligt språk och antog en författning med vidsträckt självstyre. Det vill säga, om juntan återgick till Genèveöverenskommelsen.

Ryssland har idag inkallat FN:s säkerhetsrådet. Man vill undersöka om det finns någon chans att få USAatt stoppa juntan.

Men kanske är det så att juntan behöver den våldsamma konfrontationen med öst - ett låtsaskrig med Ryssland - för att inte falla ihop under trycket av interna motsättningar. Högersektorn, Spilne sprava och andra extremextremister är beredda att ta till vapen även mot "förrädarna" i juntan. Och USA:s hela agerande går ju ut på att till varje pris skapa kaos och maktvakum - så som man skapade kaos och maktvakum i Jugoslavien, Afghanistan, Irak, Libyen, Syrien etc.

Finns det något strategiskt tänkande bakom USA:s agerande så måste det vara att effektivt slå in en kil mellan Ryssland och övriga Europa, som gör att ingendera kan utmana USA:s ledarställning.

Ekots reportrar ärt fäaktigt eftergivna och ifrågasätter inte för en sekund den påbjudna berättelsen om Ukraina.

Onda ryssar höjer nu gaspriserna med 40 procent - out of the blue. Borde man kanske inte upplysa lyssnarna om att Ukraina efter prishöjningen får i stort sett samma pris som Tyskland betalade i fjol (380 dollar/1000 kbm) och att Ukraina fått tiotals miljarder dollar i utvecklingshjälp av Ryssland genom energisubventioner. Att handelsförbindelserna nu ordnas strikt marknadsmässigt är ju något som väst alltid förordat och borde applåderas av EU.

Man kan inte begära att Ryssland i längden ska hålla ett alltmer fientligt Ukraina under armarna. Troligen är ett resultat av Carl Bildts aktivistiska politik att Sverige får ta en extra stor del av notan. Förutom det vi får betala via IMF lovar Sverige 200 miljoner i år till kuppregimen och mera bör det bli, enligt Carl.

Det är ändå bara en  droppe i havet jämfört med de ekonomiska skador Ukraina lidit under den tid kaoset har varat.

Stefan Lindgren