1989 hade försvaret ungefär 20 Hkp 4 som kunde användas exempelvis för
släckning av skogsbränder.

Över branden öster om Virsbo cirkulerade i måndags en helikopter från
försvaret. Den var hämtad från Kallax, Luleå. Helikoptern är av typen av
HKP 10, även kallad "Superpuman" och kan bära upp till 2000 liter vatten.

Nu sägs det att försvaret fått fram tre HKP 10. (På bilden utrustad för Afghanistan.)

Superpuman är en gammal modell som hålls vid liv så länge Förvarsmakten
inte fått sin nya modell HKP 14 levererad. Beställningen gjordes för
över tio år sedan, men är sedan länge försenad.

Frösvarsbloggaren Carl Bergquist skriver på Wiseman_

"2008 påbörjades avveckling av Försvarsmaktens helikopter 4 som med sina
brandtunnor om drygt 2 000 liter var utmärkta för brandbekämpning.

I dag finns endast ett fåtal helikopter 10 att tillgå, då det är en typ som just nu fasas ut. De 33 stycken nyare helikoptrarna 14 och 16 har man ej skaffat brandtunnor till.

Att redan tidigt i ett brandförlopp kunna verka med stora resurser är avgörande för hur förloppet senare utvecklas. Nu väntar Sverige i stället fortfarande på stöd från Italien med brandbekämpningsflygplan.

I skrivande stund förbereds evakuering av Norbergs kommun. Det är en omfattande operation där det kommer att åtgå stora personella resurser hos blåljusmyndigheterna.

Något liknande lär inte ha genomförts i Sverige i mannaminne. Hemvärnet kan då vara till god hjälp, men ännu bättre hade det varit med beredskapspolis vilken hade motsvarande befogenheter som ordinarie polis.

Tyvärr fattade regeringen 2012 beslut om att avveckla beredskapspolisen eftersom den ansågs onödig.

Dessa resurser hade varit ett utmärkt stöd till polisen i Västmanland som nu får ett grannlaga jobb med evakueringen och att bevaka tillfartsvägar och övergivna hus utöver ordinarie uppgifter.

Tyvärr bedrar snålheten visheten när det gäller samhällsberedskap. Att allvarliga incidenter sällan uppstår gör det lätt att avveckla beredskapsresurser.

Under Estoniakatastrofen sattes totalt 26 helikoptrar in för att rädda nödställda. Tyvärr kom de flesta för sent och resurser från Danmark och Västsverige fick koncentrera sig på att bärga döda.

Skulle en liknande katastrof äga rum idag får Sverige i hög grad förlita sig på grannländerna, då Försvarsmakten inte längre har uppgiften flyg- och sjöräddning och därför heller inte övar för detta.

I stället står Sjöfartsverket för beredskapen med endast 7 helikoptrar spridda över hela landet. Dessa gör ett mycket bra jobb, men står för en betydligt mindre förmåga än 1993.

Det vore olyckligt att man likt resursbristen nu vid skogsbranden ska behöva upptäcka detta vid en ny färjekatastrof liknande Estonia eller Scandinavian Star.

Utifrån ett politiskt perspektiv har gemensamma resurser, så kallade pooling och sharing, varit populära då det ses som billigt.

Ett exempel på företeelsen är de italienska vattenbombare som beställdes i söndags men som fortfarande ej kunnat sättas in. Tyvärr uppstår i regel behov snabbare än vad delade resurser kan komma på plats. Det är därför av stor vikt för samhällsskyddet att ha egna resurser som snabbt kan sättas in.

Låt oss nu lägga känslan av "det händer inte här" bakom oss och återuppta den planering och det genomförande av samhällsskydd och beredskap som lades ner i försvarsbesluten år 2000 och 2004."

Vad "Wiseman" inte tar upp är att Sveriges deltagande i
Afghanistankriget slukat viktiga resurser (storleksordningen 30
miljarder kr om man räknar både sam- och särkostnader).

Sammanlagt har de svenska helikoptrarna i Afghanistan under tre års
deltagande i USA:s krig mot ett fattigt folk flugit cirka 10 000 mil
eller två och ett halvt varv runt jorden.

När ska politikerna ställas till ansvar för sådana katastrofala
felbedömningar? Och tro mig, dom är redo att upprepa dem...

Stefan Lindgren