Nej till vinster i välfärden… Så lyder nu vänsterpartiets huvudkrav i valet. Socialdemokratin har ett kongressuppdrag att begränsa vinsterna i välfärden och även folkpartiet har talat om begränsningar i vinstuttag från skolverksamhet.
Det tycks som att alla är mer eller mindre överens om detta "vinststopp".
Men vad betyder kravet reellt? I praktiken finns många sätt att maskera vinstuttag:
- som ohemula styrelsearvoden
- som löneuttag hos ledningspersonal
- som kostnader vilka genererar inkomster för personer/företag anknutna till ägarna
- genom s k räntesnurror, där företag lånar pengar av varandra för att tillgodogöra sig skatteavdrag. Detta är vanligt i internationell skatteplanering och Sverige har särskilt förmånliga regler på den här punkten.
Kort sagt hamnar tillsynsmyndigheterna i en katt och råtta-lek med ägarna där ägarna har goda chanser att kunna dribbla bort myndigheten.
Vinststopp i välfärden är av allt att döma ett stickspår, som avleder debatten från huvudfrågan om ägandet och fördröjer en verklig lösning.
Det stat och kommun inte äger har man alltid begränsad insynsmöjlighet i.
Det är hög tid att granska den hybrid som man valt särskilt i Sverige, där den offentliga sektorn garanterar privata företags inkomster.
Även liberalt skolade marknadsekonomer måste inse att detta skapar en moralisk risk (Moral hazard).
Exemplen på vad det kan leda till är många:
Ett sjukhus frestas att utföra många operationer av ett visst mer inkomstbringande slag, eller anpassa patientdiagnoser för att maximera intäkterna.
En tandläkare frestas överrapportera utförda arbetsmoment.
En vårdgivare kan under kontraktsperioden sänka kostnaderna på bekostnad av kvaliteten medan intäkterna består.
Ett skolföretag utlovar saker under ansökningsperioderna som sedan senareläggs. Skolpengen består.
Vad jag säger är inget nytt, även om det sällan diskuterats i Sverige. I en rapport från Världsbanken 2005 uppmärksammas moralisk risk med offentligt finansierade skolor i privat regi.
Jag citerar:
"Moral hazard är ett vanligt problem i offentlig-privata partnerskap, eftersom det har visat sig svårt att garantera att kontrakt efterlevs. I en större skala kastar moral hazard-problem tvivel över statens reglerande funktion.
För att framgångsrikt genomföra ett offentligt - privat partnerskap, behöver staten för att kunna reglera genomförandet av läskunnighetstjänster från den privata sektorn och den måste också vara villiga att göra det....
Även många offentlig-privata partnerskap saknar riktlinjer för att säkerställa en rättvis fördelning av tjänsterna. Till exempel leverantörer har oftast en tendens att välja endast de områden och etniska grupper som är lätt åtkomliga. Dessa marknadsmekanismer i partnerskapsstrategin kan, om de inte åtgärdas, utesluta vissa befolkningsgrupper från leverans av tjänster (t.ex. nomader , eller invånarna i avlägsna och svårtillgängliga områden).
Kritiska teoretiker har varit mycket skeptiska till att den privata sektorn ska svara för läskunnighetstjänster (och även för privatiseringen av andra sociala tjänster)....
En viktig fråga för kritisk teori är frågan om hur utbildning kan bidra till att skapa ett mer rättvist samhälle, och inte bara tjänar som ett sätt att reproducera existerande sociala strukturer. .... partnerskapsbaserade läskunnighetsaktiviteter... ger ett minimum av kunskap till de fattiga. Sådana projekt, har det gjorts gällande, kommer inte att hjälpa eleverna att få social befordran och erkännande, utan kommer att upprepa befintliga maktstrukturer (och orättvisa) i samhället. Sett ur detta perspektiv , kan användningen av partnerskap ses som ett sätt att överföra ansvaret för tillhandahållandet läskunnighet från staten till den privata sektorn . Med utgångspunkt i detta resonemang kan man dra slutsatsen att offentlig-privata partnerskap ändrar läskunnighet utbildning från att vara ett mänskligt behov att vara en kommersiell tjänst som erbjuds av privata leverantörer för vissa populationer."
http://www.hiproweb.org/fileadmin/cdroms/Kit_Formation_Services/documents/Additional/C-Community_services_for_persons_with_disabilities/C-12_World_Bank_WDR_Making_services_work_for_poor_people_2004.pdf
Vad man på byråkratspråk säger är att det är fullt möjligt att offentligt finansierade privatskolor är en bra strategi om man vill hålla underklassen på plats. Ingen onödigt lärs ut där.
Observera att ovanstående inte är argument mot privatskolor och privata vårdinrättningar i sig, utan mot den korporativa "partnerskapsstrategin", att sy ihop offentligt och privat på ett sätt som varken har marknadsekonomins eller den offentliga sektorns fördelar.
Kort sagt: gärna privata skolor och vårdhem - men låt då dem som efterfrågar tjänsterna betala för dem. Skattepengarna ska stanna i offentlig sektor.
Stefan Lindgren
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar