Att läsa New York Times och Guardian om händelserna i

Egypten känns bitvis som att förflytta sig till Suezkrigets

dagar.

Den brittiska draken talar den gamla kolonialmaktens språk.

Hur egyptierna än vrider och vänder på steken är det inte

bra. Den nya konstitutionella deklaration saknar strejkrätt!

Varhelst en mänsklig rättighet saknas är brittiska

SEAL-soldater reda att gjuta folkets blod.

Guardians bevakning andas ett omedelbart behov av

sanktioner mot den nya egyptiska makten.  

New York Times däremot rapporterar kallt:

"Mr Morsi, som nu är i militärt förvar utan åtal på en

hemlig plats, valdes med lite mer än 51 procent av rösterna

för ett år sedan. Alla erkänner att hans popularitet har

minskat och miljontals marscherade på gatorna på årsdagen av

Mr Morsis installation för att kräva hans avsättande.

Men han har fortfarande miljontals ivriga supportrar och tiotusentals

har på gatorna krävt hans återinsättande.

Den militärledda regeringen har utfärdat arresteringsorder

för hundratals ledare för Muslimska brödraskapet och

fängslat några av dem. Det har stängt av Brödraskapets

satellit-tv-nät och två andra islamistiska kanaler."

Det viktiga är här uppenbarligen att inga skändligheter är

för stora för att störa de heliga relationerna USA-Egypten.

Vita huset ser ännu inte att någon kupp inträffat.

I Mellanöstern motsvaras skillnaden Guardian - NYT av

skillnader Qatar mot Saudiarabien/Förenade arabemiraten (UAE).

Qatar, får se sin tv-station Al-Jazira utkastad från egyptiska arméns

presskonferenser. Qatars subsidier till Egypten som varit

betydande under Mursi, ersätts nu av återupptagna subsidier

från Saudi och UAE. Saudierna ställer upp med ett paket på 5

miljarder dollar och UAE med 1 miljard i gåva och 2

miljarder i räntefritt lån.

Det salafitiska partiet al-Nur (Ljuset) lyckades blockera

Nobelpristagaren ElBaradei från att bli premiärminister.

Istället dyker han upp som vice president och

premiärminister blir den liberale ekonomen Beblawy, som

grundat ett socialdemokratiskt parti.

De 51 människor som dödades här om dagen blir nu föremål för

utredning av 60 brottsutredare.

För Mursis anhängare är de alla "sjahid", dvs. martyrer. Att 154

människor sköts till döds under Mursis korta tid vid makten

vill man inte tala om. Och att Mursi ställde upp på ett

opinionsmöte för jihad mot Syriens regering, i praktiken

slakt på civila, finner islamisterna också i sin ordning.

Tyskarna röstade fram Hitler, italienarna Mussolini. Även

egyptier kan göra fel, säger en Mursikritisk twittrare i en orättvis
jämförelse som dock är relevant i sitt påpekande att 
s k demokratiska val inte är någon garanti för att folkstyre,
än mindre för fred och mat på bordet.

Stefan Lindgren.