Carl Bildt är en komplex politiker, bör många ha förstått vid det här
laget.

Ibland gör han rätt för egen maskin.

Men han har mycket svårt för att rätta fel. De utvecklas ibland till
svårartade hang-ups.


Hans syn på Afghanistankriget är en sådan hang-up. Istället för att ta
hem de svenska soldaterna 2014 funderar han nu på olika trix för att få
dem att stanna.

Att det bärs runt penningväskor (för att köpa Karzai som i sin tur köper
krigsherrar) tycker han inte om, säger han i SvD 13/5. Men ändå måste de
svenska trupperna stanna....

Att han inte kunnat baxa igenom något beslut på den punkten har en
enkel förklaring:

– Jag hade önskat att vi hade kommit lite längre i den processen.
Anledningen till att vi inte gjort det är att det tagit väldigt lång tid
för amerikanerna att definiera vad de ska göra, de har ännu inte gjort
det, säger han till DN.

Det är alltså amerikanerna som bestämmer vad amerikanerna ska göra, men
tydligen dessutom vad svenskarna ska göra.

Bildt vet att USA:s avtal med Afghanistan hänger på en skör tråd - att
deras trupper kan beviljas straffrihet - annars drar sig USA ur, som de
gjorde i Irak.

Det är inte troligt att Loy Jirgah beviljar dem straffrihet.

Om amerikanerna i alla fall stannar blir det utan det afghanska
parlamentets godkännande - och sannolikt också utan FN:s. Säkerhetsrådet
kommer aldrig att godkänna en mer eller mindre permanent USA-basering i
Afghanistan.

Så hur ska Bildt sälja in detta? Det skulle förvåna mig om han ens fick
med sin egen rättschef Hans Corell på upplägget.

Ytterst ligger avgörandet hos Stefan Löfven. Om han bestämmer att det är
lämpligt att hoppa av som Frankrike, Holland, Kanada, Australien och
många andra redan gjort, då blir det så.

Det som tänker trycka på knappen för fortsatt krig - utan FN, utan ens
det afghanska parlamentets samtycke - tar på sig ett oerhört ansvar.

Stefan Lindgren