Innan hanen hade galit morgonen efter Bildts nya krigsbud var Urban

Ahlin (s) ute med ett uttalande som säger att det är OK med att förlänga

den svenska militärens uppdrag i Afghanistan.

Visserligen hade han försett uttalandet med en brasklapp att det "vore

bra" om uppdraget fick en mer civil karaktär och om det hade FN-mandat.

Här måste man vara oerhört tydlig:

Fortsatt svensk militär närvaro kan endast ske i form av fortsatt

Natoinsats. Sverige kan knappast få något eget FN-mandat att hålla trupp

i Afghanistan.

Alternativet att Sverige helt går vid sidan om FN för att kunna hålla

trupp i Afghanistan skulle skapa ett nytt farligt prejudikat.

Därför är den ståndpunkt som framläggs i SvD i dag i ett uttalande av

ANNA-KARIN JOHANSSON, generalsekreterare Svenska Afghanistan-

kommittén; PETER BRUNE, generalsekreterare ENNA, European Network of

NGO's in Afghanistan; LENA AG, generalsekreterare Kvinna till Kvinna och

MAJ BRITT THEORIN, ordförande Operation 1325, den enda vettiga,

"En ny militär Natoinsats vore förödande. Nyckeln till en fredlig

afghansk framtid finns på den civila sidan.

Nato har uppvisat intresse för ett ramavtal med den afghanska

'regeringen för en ny utbildningsinsats. Det vore olyckligt av flera

skäl. Den Natoledda Isaf-insatsen har inte lyckats med vad den föresatt

sig att göra, varken att skapa säkerhet i landet eller att skydda

civilbefolkningen. Nu finns möjligheten att skapa en ny internationell

utbildningsinsats som har en bred förankring och är respekterad av både

regionala aktörer såväl som de fem permanenta staterna av FN:s

säkerhetsråd.

Sverige är dessutom inte medlem av Nato. Ett ramavtal mellan endast

Nato och den afghanska regeringen kan inte vara tillräcklig legal grund

för att Sverige ska acceptera ett uppdrag inom ett eventuellt snävt

missionsmandat."

Stefan Lindgren