på många sätt fängslande.
Främst är det berättelsen om Knuts excentriske morfar, Percy Lundwall,
som fick sin första kamera 1897 och sedan plåtade till sin död 1973 och
efterlämnade 10 000 noga arkiverade bilder av sin samtid.
Jag skulle tro att morfar Percy var rätt typisk för en välsituerad
medelklass. Bilar, semesterresor och fjällvandringar var inget allmogen
sysslade med så mycket.
Basen är Göteborg med utflykter över hela Sverige, London mm.
Mest är det glada och lyckliga människor han fotograferar. Särskilt https://florafox.com/ru/nizhniy-novgorod-39
barnporträtten slår mig som varma och de vittnar om en fri uppfostran som
jag tror varit rätt typisk i de flesta svenska hem.
 |
| Vilande same med sina matlagninsgdon. |
 |
| Lycklig hundägare. Råkar vara Isa Quensel. |
 |
| I frihet på Särö. |
Rätt var det är upptäcker man sig själv i bilderna. Jo det skulle ha
kunnat vara jag på nya Ullevi 1958. Jag kunde ha tagit bilden från
Göteborgs hamn eller Jämtlandsfjällen eller Särö, där våra vägar
teoretiskt kunde ha korsats på 60-talet.
Knut Lindelöf har skrivit en fin hyllning till sin talangfulla morfar.
Den pietetsfulla och välskrivna boken hedrar honom och familjen.
Jag tror den bygger på flera viktiga förutsättningar.
Dels tycker jag mig höra en ton av Olle Häger och Hans Villius i många
av de återhållsamma men exakta kommentarerna. Dels är det naturligtvis
ingen slump att författaren är skolad i Folket i Bild/Kulturfront, i
djupaste vördnad för dem som byggde landet.
Men det är nog också så att den nya tekniken är en förutsättning för
boken. Medan antalet utgivna titlar fördubblas vart tionde år halveras
upplagorna. Bokutgivningens "långa svans" av specialiserad litteratur i
små upplagor blir allt längre.
En bok som för tjugo år sedan hade nobbats av förlagen såsom kanske alltför
"privat" kan nu utkomma och finnas tillgänglig för historiskt
intresserade. Förutom släkt och vänner naturligtvis.
Stefan Lindgren
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar