sjöng Cacka Israelsson en gång. Ungefär på Tingstens tid.
Men se spinnrocken spinner fortfarande. Den snurrar på i alla utgåvor
och kanaler. Varje positivt ord om svenskt Nato-medlemskap sätts i
krigsstil. Varje ord emot sätts däremot i nompa eller petit, som sättarna sa.
Dagens tidningar är fulla av Nato-reklam.
Båda de rikstäckande morgontidningarna går idag ut med vinklade artiklar
om en Robert Dalsjö som skrivit en kontrafaktisk avhandling där han
"bevisar" att i tre fall av fyra skulle neutralitetspolitiken under kalla kriget ha varit värdelös.
Om sagde Dalsjö skrivit en avhandling i spelteori eller något esoteriskt
ämne hade den kanske varit värd att diskutera.
Men en avhandling om svensk neutralitetspolitik som bortser från
elementära fakta, från vad som faktiskt förevarit, är svår att ta på allvar:
I 200 år har denna politik förts och (tillsammans med andra gynnsamma
omständigheter) säkrat landet fred.
Redan detta faktum väger tyngre än all snömos Krigshögskolan kan
producera.
Bevisligen respekterades neutraliteten av stormakterna. Molotovs
ingripande i november 1940 pressade även Hitler att respektera den, för
vilket Sverige uttryckligen tackade Sovjetunionen.
Och även om neutraliteten har varit/är balansgång på slak lina, vad är
alternativet. Det är att ha Nato:s kärnvapen stationerade på vårt
territorium (många vet inte att detta nödvändigtvis blir följden av
Nato-medlemskap; de tror att man kan prata sig ur medlemsförpliktelser).
Och därmed NÄSTAN SÄKERT blir föremål för anfall - https://florafox.com/ru/nyeftyekamsk-7469.
Med andra ord: om tre av fyra lampor lyser röda i Dalsjös fantasi,
skulle ännu fler lysa röda i en Nato-version av kontrafaktiska
historieskrivning.
Att nu en majoritet av svenska män, mellan tipset och gräsklipparen,
säger sig vara för medlemskap i världens mest kriminella och
blodsbesudlade organisation, är naturligtvis alarmerande. Det
kulturella knäfallet för allt amerikanskt, våldsdyrkan och Sveriges
deltagande i några av Nato:s skitiga småkrig har haft sin verkan.
Fram med grillen, gumman!
Stefan Lindgren
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar