annons

8 mars 2014

Till min elev Erik Ohlsson

Här springer en Maidanaktivist med gevär bort från polisens eld,
uppenbarligen efter att ha skjutit. Kort senare springer en grupp
obeväpnade aktivister rakt mot polisens eld.


















Erik Ohlsson tar som förste svenske journalist i Dagens Nyheter idag upp nyheten
från i tisdags att Estlands utrikesminister Paet fått trovärdiga uppgifter
om att samma krypskyttar på Maidan skjutit både aktivister och poliser:
"samma krypskyttar ... samma handstil ... samma typ av kulor". Paet hade
fått informationer om att det var folk från "den nya koalitionen" som låg
bakom dödsskjutningarna.

Men istället för att gå in på substansen misstänkliggör Ohlsson  den estniske
utrikesministerns uppgifter.



Samtalet varar 10 minuter och 49 sekunder, varav själva uppkopplingen tar
c:a 2 minuter. Paet  ska avrapportera efter ett besök i Kiev.

Hela samtalet   är intressant även bortsett från krypskyttarna.
Pet talar om att den nya koalitionen har "ett smutsigt förflutet" - Ashton
svarar med att tala om "kampen mot korruptionen (underförstått Janukovitjs).

Paet rapporterar om parlamentsledamöter som misshandlas. Ashton: "Tack för
dina intryck. Mycket intressant."

När Paet kommer in på dödsskjutningarna och att Janukovitj kan vara oskyldig
svarar Ashton hela tiden undvikande men säger också häpnadsväckande
saker som "De måste vara försiktiga".

Istället för att gå in på substansen, vem sköt på Maidan, sätter Erik
Ohlsson genast igång med att misskreditera uppgifterna som uttryck för ett
"smutsigt informationskrig".

Inspelningen är "sannolikt" gjord av rysk underrättelsetjänst, säger han. Vad
talar för det mer än förutfattade meningar?

Lyssnar man på bandet hör man att inspelningen startar när Catherine
Ashton lyfter på luren. Först efter två minuter kommer
Urmas Paet in och samtalet kan börja. Rent logiskt måste inspelningen ha
skett antingen via Ashtons telefon i Bryssel eller växeln på UD i Tallinn.
Har ryssarna tagit sig in där är det sannerligen en världsnyhet. En till.

Nästa argument är att Putin skulle vara den som ligger bakom. Han tog upp
frågan på sin presskonferens 4 mars kl 15.40 och hänvisar då till att
nyheten redan finns ute i öppna källor. "Ni har väl hört...", säger han och
en journalist säger nej, medan andra tycks instämma.

Även om Putins tajming som vanligt var excellent, vad har det för betydelse för
uppgifternas innehåll?

Ohlsson tillskriver helt felaktigt Putin påståendet att provokatörer från
oppositionspartierna låg bakom krypskyttarna. Det är ju inte hans uppgifter,
utan de uppgifter Paet refererar.


Sen återger Ohlsson kuppmakarnas version om att
krypskyttarna var ryska kommandosoldater, och kommenterar inte den. Han
ställer inte frågan varför ingen brottsutredning tycks ha gjorts. På ett
stadium talades om att koppla in Scotland Yard. Hur gick det med det?

Ohlsson släpper än en gång sakfrågan för att istället prata om om en kvinna som
sagt upp sig från Russia Today. Han missar helt poängen - att hon tillåts
göra detta i direktsändning och att ingen försöker diskreditera henne. På
sovjettiden hade det varit otänkbart.

Sen övergår han till det faktum att myndigheterna i Kiev släckt ryska
kanaler och att det eventuellt skulle ha skett något liknande i Ryssland. Så är det inte.
Det är bara på Krim som man bytt ut två ukrainska kanaler mot två ryska.
Att de två viktigaste ryska kanalerna, Pervyj kanal och Rossija24, tidigare inte
varit tillgängliga på halvön tycks mig vara den större skandalen.

Sammantaget tvingas jag konstatera att Erik Ohlsson inte fullgjort sin
skyldighet att rapportera på ett sakligt sätt om den fråga som kommit upp
genom den estniske utrikesministerns larm.

Men jag får ta på mig en del av skulden. Jag var hans handledare under praktiken
på Folket i Bild/Kulturfront tidigt 80-tal.

Jag borde ha gett honom en rejäl duvning i faktakontroll.

Sakfrågan kommer dock att leva vidare med eller utan DN.

Russia Today (ja, betald av Putin) visade igår bilder som dess reporter
Aleksej Jarosjevskijs team tog den 20 februari. Teamet som självt blev
beskjutet genom fönstret på sitt hotellrum kunde följa hur beväpnade
aktivister ger sig fram mot polislinjerna med gevär i händerna.
Skottlossning börjar. Strax därpå kommer aktivisterna med gevär springande
tillbaka - och då händer det fantastiska. Grupper av obeväpnade aktivister
springer i motsatt riktning, uppenbarligen mot polisens svarseld.

Vem skickade obeväpnade aktivister rakt mot poliser som börjat skjuta
skarpt? frågar Jarosjevskij.

Sanningen om dödsoffren på Maidan är säkert inte en utan flera, men det är
omvärldens skyldighet att försöka reda ut sanningen och trycka på för en verklig
utredning.

Sverige kan inte spela någon roll därvidlag. Vi har redan blockerats av den
svenske politiker som omedelbart gav sig upp i talarstolen och hetsade mot
Janukovitjs: "Han har blod på händerna". Därför ska vi vara särskilt tacksamma
mot Paet att han gjorde sitt jobb och rapporterade vad han hörde och såg.


Stefan Lindgren

3 kommentarer:

Jan Hagberg sa...

Visst är det fascinerande att se med vilken snabbhet den västliga dementiapparaten drog på för fullt, efter att det avlyssnade samtalet mellan Estlands utrikesminister Urmas Paet och baronessan Catherine Ashton, EU:s utrikesansvarige, kommit ut på sta’n. Alltså samtalet om att prickskyttarna på Maidan i Kiev kom från demonstationsleden själva, också hänvisningen där till läkaren Olha Bohomolets utsaga att poliserna skjutits med samma kulor som de dödade demonstranterna. Public Services publik har som bekant egentligen ännu inte varit mogen att ta emot detta besked alls! Därför har rått där största möjliga tystnad!

Så länge det kunde påstås, att Janukovitj var den skyldige behövdes inga källgranskningar. Det var bara att blåsa på! Ungefär som när det hävdats att Assad i Syrien mördat sin egna; ett oerhört gångbart påstående, ej värt någon kritisk granskning.

Rent farsigt blev det den här gången att se hur en del kommentatorer manade till försiktighet, med hänvisning till bloggen Glasnost

http://www.glasnost.se/2014/kallkritik-i-tid-av-kris/

Enligt den hade hon minsann aldrig sagt något om vilka prickskyttarna kunde vara. Tänk så trovärdig hon nu är, men inte när hon sa som det var – i en sluten krets! Hon hade förstås aldrig varit utsatt för påtryckningar, när hon nu gick ut offentligt för att dementera.

Det är bara det att allting går igen.

På vintern 1999 hävdade de västliga medierna från säkra källor, utan någon avvikande röst, att serberna anställt en massaker på albaner i byn Racak i Kosovo. Detta skulle senare bli USA:s/Natos och tillika Clintons motiv för att dra igång hela bombkriget mot Jugoslavien. För ändamålet presenterades en obduktionsrapport av OSSE:s höge representant – av någon anledning hade den från Mellanamerika ökände USA-diplomaten, CIA-mannen, William Walker trängt sig fram till den posten. Walker hänvisade till ett underlag framtaget av den finska patologen Helena Ranta. Först långt senare kunde Ranta göra offentligt, att hon inte fått ta del av allt relevant material och att rapporten därför saknade bevisvärde! Ingen har frågat henne om vad som hindrade henne från att gå ut med all sin kunskap, när frågan var högaktuell!

Tidigare har vi de kända brödkömassakrerna i Sarajevo, exempelvis den på Markaletorget den 5 februari 1994, som något av samma sort! Direkt tillskrevs serberna dödandet, trots att skotten måste ha kommit från muslimsk-kontrollerat område. Muslimer sköt muslimer, för det goda syftets skull – senare har vi blivit mer tillvänjda vid sådant. Men då ville inte – och aldrig senare heller – medierna sprida till allmänheten att det rörde sig om en false-flag-operation, som syftade till att göra det möjligt för USA/Nato att gå in kriget och öppet stötta den muslimska sidan.

Erik Ohlsson sa...

Stefan, du var en utmärkt handledare. Jag minns tiden på Fib/K med värme. Men ovanstående inlägg förstår jag inte vitsen med.

Stefan Lindgren sa...

Erik, journalistiken är ju inte någon värmestuga. Den är på allvar. Och att du inte förstår vitsen med att försöka resonera logiskt konsistent i frågor som rör krig och fred, miljontals människors liv, det är just detta misslyckande som jag känner mig personligt ansvarig för. Men jag jobbar på detta...

Senaste inlägg Äldre inlägg Startsida
Home