Peter Wolodarski, Dagens Nyheter, ägnar idag en helsida åt att bekänna
sin odelad beundran för journalisten Samantha Power som nu svingat sig
upp till posten som USA:s FN-ambassadör.

Hon är en av de pådrivande bakom doktrinen R2B, Responsibility to
Protect, vars frukter vi idag kan skåda i det totala kaos som råder i
Libyen, sedan Nato lagt landets regeringsstrukturer i ruiner och aska.


Den eventuella trovärdighet som denna doktrin kan ha haft dog i
Libyenkriget och Kina och Ryssland drog den ofrånkomliga slutsatsen att
inte längre tro på Nato:s krigsretoriska löften att skydda världens
civilbefolkningar.

Nu twittrar Samantha Power från sin semester på Irland:

"Rapporter förödande: 100-tals döda på gatorna, inklusive dödade barn av
kemiska vapen. FN måste agera snabbt och om det stämmer, måste
gärningsmännen ställas inför rätta."

Ställas inför rätta?

Ställas inför rätta så som Osama bin Ladin ställdes inför rätta?

Så som Saddam Hussein ställdes inför rätta?

Ska de ställas inför rätta i Internationella brottmålsdomstolen som USA
själv vägrar låta rannsaka någon USA-medborgare?

Egentligen räcker hennes Twittermeddelande för att man ska förstå att
detta är en propagandist, inte en seriös diplomat med gedigna kunskaper
i folkrätt.

Antagligen är det som förfört en normalt förnuftig person som Wolodarski
den lockande tanken att en "engagerad" journalist får makt över krig och
fred. För chefredaktörsstolen på Dagens Nyheter kan ju inte vara
slutstation i livet för en 35-årig journalist med smak på makt?

Även Wolodarskis m fl:s skrivelse till David Cameron tyder på en viss
megalomani. Varför skulle Cameron bry sig om vad några skandinaviska
redaktörer?

Man kommer osökt att tänka på den där ledarskribenten i Småland som i
slutet av 1800-talet skrev att "vi hava redan trenne gånger varnat herr
Bismarck".

Stefan Lindgren