utkommer med en bok.
Där berättar han om vilka regler som gäller för väktare. Nummer ett var
att aldrig tala med fångarna, "inte behandla dem som människor".
Igår kom också rapporten om att man utanför en bas för amerikanska
kommandosoldater grävt upp ett människolik, en torterad man med båda
fötterna avskurna.
Allt detta upprör afghanerna. Samtidigt pågår något man skulle kunna
kalla massflykt från Afghanistan. 600 tolkar ska få asyl i
Storbritannien.
36 000 lämnade landet 2011, 50 000 året därpå. Många är
utbildade personer med anknytning till ockupationsarméerna.
Finns det skäl att frukta talibanernas återkomst?
Som ordspråket säger: man nedstiger inte i samma flod två gånger. De
afghanska talibanerna är en mycket mer amorf rörelse än den pakistanska
motsvarigheten. Mindre galen.
All seriös rapportering - och talibanernas egna uttalandet - tyder på
att det är en högst anpassningsbar rörelse, som naturligtvis inte kan
stiga ur sin sociala bas - jordbrukare i pashtubältet - men som inte har
något annat program än en ständigt lika tolkningsbar Koran.
Att avhumanisera talibanerna kan bara leda till fortsatt folkmord.
Vägen till fred går över förnuftiga samtal, när väl ockupanterna har
lämnat, distrikt för distrikt. Sånt har afghanerna klarat förr.
En nyutkommen bok, "Poetry of the Taliban" av Alex Strick van Linschoten,
Felix Kuehn och Faisal Devji (ISBN 978-184904-111-9) gör mig oerhört
glad. En grupp unga orientalister har tagit reda på vad talibanerna
faktiskt säger i sin lyrik, som ofta sjungs (de förbjöd på sin tid instrumentalmusik,
inte sång).
Till stor del går denna lyrik tillbaka på klassisk persisk och
pashtulyrik. En del dikter handlar om hänförande natur, fåglar, färger
etc. Andra har en koppling till kriget. Som den här:
I jultid är Bagram upplyst och strålar
Vid min Eid är till och med solstrålarna döda
Plötsligt vid midnatt kommer era bomber med ljus
I våra hus släcks även oljelamporna
Stefan Lindgren
Läs mer i nytt nummer av Afghanistan.nu. Kan beställas på https://florafox.com/ru/almyetyevsk-7605
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar