25 oktober 1983 invaderade USA:s armé den lilla ön Grenada i Västindien.
Förvändningen var "skyddet av amerikanska medborgare" (det fanns amerikanska
studenter på ön), det verkliga syftet med invasionen var att eliminera
Kubas inflytande.
Invånarna i Grenada hälsade glatt amerikanerna. 3 november 1983
genomförde den CBS genomfört en undersökning bland grenadaborna:
91% av de tillfrågade sade att de är nöjda den amerikanska armén kommer
till ön.
I USA stödde en majoritet av medborgarna (enligt olika uppskattningar,
51% eller 60%) invasionen. "Grenada är vårt", var en paroll.
Det internationella samfundet tyckte int det. USA-invasionen av Grenada
fördömdes av alla - det vill säga, även av Storbritannien och Frankrike.
28 oktober 1983 använde USA sitt veto för att stoppa en resolution om
händelserna i Grenada. 11 av 12 medlemmar i FN: s säkerhetsråd röstade
för - alla utom USA.
Uppmuntrad av framgången för USA invaderat USA sex år senare Panama.
Naturligtvis, "för att skydda amerikanska medborgare" och "återupprätta
demokratin". I själva verket - för att störta regeringen och
återupprätta USA-kontroll över Panamakanalen.
Efter invasionen röstade de 15 medlemsländerna i FN:s säkerhetsråd
för att fördöma USA: s invasion av Panama. USA, Storbritannien och
Frankrike la in veto för att blockera en resolution.
Senare den 29 december 1989 vid den 44: e sessionen i FN:s
generalförsamling antogs en resolution som fördömde USA:s invasion av
Panama och krävde att USA:s omedelbart skulle dra tillbaka sina trupper
från Panama. 75 stater röstade för, 20 emot. USA representant i FN
gjorde ett uttalande om dss armé bara "förverkligat rätten till
självförsvar."
Stefan Lindgren
2 kommentarer:
Invasionerna av Grenada och Panama var lika folkrättsvidriga, men medan invasionen av Grenada lätt kan förklaras som ett utslag av den amerikanska paranoian, utgör Panama i viss mån en gåta.
Panamainvasionen var den första som inte skedde under antikommunistisk förevändning. 25 000 man sattes in, 23 dog, och man sköt och bombade ihjäl minst tretusen panamier,kanske dubbelt fler, av vilka över nittio procent civila. De deklarerade skälen var skrattretande, Panama styrdes av den tidigare USA-allierade Manuel Noriega, som eventuellt blivit något uppkäftig, men som tvärtemot beskyllningarna hade trappat ner sin medverkan i drogsmugglingen, vilken sistnämnda förklaring i sig är en ren kuliss för det drogkonsumerande USA, där överklassen och övre medelklassen för sina partys behöver kokain från syd.
Varför således ? Var det för att politiska och militära motiv sammanstrålade. George H.W. Bush ville visa att han är en tuffing, medan militären fick en i det närmaste riskfri skjutbana där man kunde öva in koordinering av de nya vapensystemen som sedan kunde tas ibruk på viktigare arenor, dvs. Mellanöstern.
Ang Jan Nybondas undran över invasionen i Panama
En detalj vars betydelse jag ej kan bedöma är att Noriegas 'vicesherif' var Michael Harari, mossadagenten som organiserade morden i Lillehammer. Det var snarare Noriega som var Harari's elev. Harari låg bakom mordet på amerikanen överste Nick Rowe i Filipinerna och misstänkts för ytterligare mord på en amerikansk överste. Harari var en mäkting organisatör för narkotikahandeln och mordet på Rowe antas ha hängt samman med att han kommit på något av Hararis skumrask. Alla amerikaner är ju inte inblandade i sånt. Noriega och Harari arresterades tillsammans.
Källan till detta är Dmitri Khalezov som umgicks med Harari 2001.
Skicka en kommentar