Det svåraste av allt att utfärda prognoser om, sa någon berömd tänkare,

är hur historieskrivningen ska ändras.
 

I går var Oktoberrevolutionen en befrielse som hyllades jorden runt. Nu

kan den tillskrivas vilka syften som helst, och vilket förlopp som helst.

Den kan utan vidare prut framställas som en judisk sammansvärjning.
Nästan ingen kommer att reagera.

Idag kan man inte ens räkna med att det officiella Ryssland reagerar på sådana

förvrängningar. I ett tal i Moskvas judiska centrum i juni 2013

sade president Vladimir Putin att 80 procent av den första

sovjetregeringen bestod av judar och att dessa vägleddes av

nationaliseringarnas falska ideologi.....

Det är ett märkligt uttalande, men det är inte första gången Vladimir

Putin visar sig vara påverkad av reaktionär rysk filosofi och

historieskrivning.

Vilket jag beklagar, eftersom landet verkligen behöver enas om vissa

hållpunkter i den ryska historien.

Nu vet vi att Putin missade mycket under sin skolgång. Kanske är det för

sent att kasta in jästen efter degen... Men låt oss hoppas att han lär

sig bli mer försiktig.

Om man påstår att sovjetregeringen till 80 procent var judisk - hur

räknar man då? Enligt Nürnberglagarnas definition av judar eller judarnas

egen? Enligt tsarrysk lagstiftning - eller kanske rentav så som dessa

människor räknade sig själva.

Israelbesökare som Per Gahrton har förbryllat berättat om hur de uppfattats som judar
och till och med erbjudits köpa mark i Israel, vilket palestinier är
förbjudna att göra, bara för att det någonstans i besökarens släkt på
moderslinjen funnits en jude. Så många är "judar" utan att själva veta om det.

Enligt en historiker (http://kaz-volnoe.narod.ru/page242.html) fanns det

totalt 12 judar i den sovjetiska regeringen 1917-1926?

5 judar mellan 1926-41 och 2 judar mellan 1941-52 samt 1 jude 1952-57.

Den höga andelen i början berodde utan tvekan på att  judarna i

Tsarrysland led under ett dubbelt förtryck och därför ofta gick i spetsen för revolutionen.

Det finns en anekdot om hur dirigenterna för Moskva- och New

York-filharmonikerna en gång träffades och amerikanen sa att vi har

 si och så många judar i orkestern. Ryssen replikerar: vi inte ens

räknar dem!

Det ligger en del i det. Själva begreppet "russkij" är rymligt. En

infödd jude är naturligtvis "russkij". Vid behov får han förtydliga och

säga att han är "russkij evrej" medan den "rene" ryssen då får kalla

sig "russkij russkij".

Russkij är på sätt och vis en metanationalitet, lite grann på samma
vis som indier och kines är det.

Det här har man ofta svårt att förstå i väst. Läste nyligen en kremlologisk analys

av Putins tal där ordet "russkij" blir kännemärke för en ny betoning av

etniciteten. Och man menar att Putin tidigare hellre använde begreppet

"rossijskij" (ryssländsk).

Jag tror att kremlologerna läser in alldeles för mycket i detta. Vi i

Europa lever ju fortfarande i en prydlig värld där utgångspunkten är Ett

land, ett folk, en.... må vara i president Wilsons liberala tappning.

I Ryssland lever sedan urminnes tider ett hundratal olika folk och lika

många språk. När journalisterna talar om "rysk" invasion i Donbass ägnar

de flesta av dem inte en tanke åt att ursprungsbefolkningen där faktiskt

är rysk samtidigt som den är statsrättsligt ukrainsk.

Stefan Lindgren