Massmedia har nu en intensiv bevakning av Hongkong och vädrar lystet olika Tien
An Men-liknande scenarier. Än en gång ställs den kinesiska partidiktaturen
mot folket.

Det finns en stor andel hyckleri i det mediaintresset.


Till att börja med måste man fråga sig vad det handlar om. Valet av
Hongkongs chefstjänsteman, chief executive.

Den 31 augusti 2014 formulerade myndigheterna i Beijing reglerna var valet
till denna post.

"Verkställande direktören skall vara en person som älskar landet och älskar
Hong Kong". Metoden att välja en sådan person är att en valberedningen ska
nominera 2-3 kandidater, som alla måste få stöd av mer än hälften av
ledamöterna i valberedningen. Efter allmänt val ska en av kandidaterna utses
av centralregeringen.

Processen påminner om systemet för guvernörsval i Ryssland sedan 2012, då
man övergick till direktval men skrev in att partiernas val av kandidater
skulle ske efter konsultationer med federationens president. Presidentens
åsikt ska dock inte vara bindande.

Kina har naturligtvis ett fullt legitimt intresse av att se till att
Hongkong inte leds av en person som är fientligt inställd till
Folkrepubliken som de ingår i. Allting annat vore ju att acceptera
kolonialmakternas gamla söndra-och-härska-manér.



















Om man betraktar diagrammet ovan som visar frekvensen av nyhetsrubriker
på Google om Hongkong kan man se att det händer något dramatiskt i april 2014,
långt innan dagens demonstrationer. De stora västliga mediakoncernerna
började bygga upp ett tryck mot Kina.

Vad var det som hade hänt?

I april 2014, Anson Chan, tidigare chefssekreterare i Hong Kong och grundare
av demokratigruppen Hongkong 2020, och Martin Lee, grundare av Hongkongs
oppositionspartiet Demokratiska partiet, besökte USA och träffade Joe Biden,
USA:s vice president i Vita huset. Aktivisterna protesterade mot att Beijing
ökade kontrollen över Hongkong och att endast handplockade kandidater
skulle tillåtas att delta i 2017 års val.

Joe Biden och USA:s ledning beslutade uppenbarligen att ge grönt ljus åt en
omfattande anti-Kina-kampanj med Hongkong i centrum. Detta var kort efter
Rysslands återförening med Krim och i Washington upplevdes ett starkt behov
av "bestraffningar" av Ryssland och Kina, de två viktigaste länder som stått
emot Natos enträgna arbete på att utvidga till Ukraina och bryta ner
folkopinionen mot Nato där.

Man bör alltså vara medveten om det geopolitiska spelet bakom de "spontana"
Hongkongdemonstrationerna.

Medias hyckleri består inte bara i att helt och hållet negligera den
aspekten. Det består också i deras selektiva demokratiintresse.

I november 2013 var det 16 afghanska presidentkandidater som försvann genom
en fallucka. "De uppfyllde inte kraven" var allt den afghanska
valkommissionen meddelade, och såvitt jag vet var det ingen västjournalist
på plats som intresserade sig för på vilka grunder de 16 hade uteslutits.

Eftersom media var förvissade om att USA håller ett vakande öga över
valprocessen ansåg man helt enkelt att alla frågor var överflödiga. Så icke
i Hongkong, där Beijings diktatoriska övergrepp ska avslöjas långt innan de
ens inträffat.

Stefan Lindgren