Hur börjar krig? Ja, någon avlossar ett skott. Men innan dess, hur skapar
man förutsättningarna? Hur kan man som skett på Balkan och nu i Ukraina, få
människor som i decennier och århundraden betraktat sig som bröder och i
stort sett tillhörande samma folk, att börja skjuta på varandra?

Michail Ignatieff undersökte en gång frågan i en kroatisk by, som var delad
mellan serber och kroater, som levt fredligt i alla tider men nu börjat
skjuta på varandra, sedan Västtyskland mot EU och FN vilja erkänt den
kroatiska staten.

Varför började granne skjuta på granne? En förklarade för Ignatieff den
verkliga orsaken: "Han - grannen - rökte ju dom där jävla cigaretterna".

Alla som rest i Östeuropa vet att det finns osynliga gränser mellan dem som
röker  ljusare, mer Virginialiknande tobak, och dem som röker grövre Bondliknande.


Under extrema betingelser räcker det för att skapa två nationaliteter. Det är
ungefär som med tyskarna och surkålen. Om en sovjetmedborgare ville
emigrera till Tyskland fick han fylla i ett 800-sidigt formulär. En enda fråga ansågs
dock avgörande: äter ni surkål?

Enligt Svenska språkrådet i ett anfall av klarsyn är ett språk en dialekt
med egen armé och flotta.

Sedan språket proklamerats marscherar arméer av språktermiter in för att
bevisa att den stora folkgemenskapen egentligen alltid bestått av olika
folk - som är helt olika - och inte tål varandra.

Den ryska staden Charkov döps om till Charkiv.

Slavjansk till Slovjansk

Lugansk till Luhansk

Lvov till Lviv osv.

Gud nåde den som stavar fel, han eller hon (inte "hen", som är en höna, för
att tala med Kristina Lugn) stöder den ryska "invasionen" och är ett
misstänkt element.

Så försöker en fysikprofessor på FiB/K:s hemsida ställa till skandal om att
Vitryssland, Belarus, skulle kallas Belorussija i rysk TV. Vilken
förolämpning! Rena krigshotet, kan tro.

För det första är det inte sant. I de flesta ryska TV-program används
beteckningen Belarus, som landet kallar sig självt. För det andra är
Belarussija en gammal rysk beteckning på landet, ungefär som vi kallar det
Vitryssland. Stor sak med det.

Den som ser något ont och rasistiskt i detta är ute för att  få intet ont
anande svenskar att ansluta sig till språktermiternas marsch.

Jag tänker fortsätta att tala om Helsingfors, Prag, Nizza, Venedig,
Kiev, Lvov etc. då det är de i Sverige vedertagna namnen och de knappast
har någon kolonial eller nedsättande prägel.

Stefan Lindgren