Nu aviserar hästskojarna i regeringen en reform som ska leda till
succesiv höjning av pensionsåldern i takt med att medellivslängden ökar.

Som jag har visat på den här sidan tidigare (http://www.8dagar.com/2012/02/ett-vanligt-raknefel.html)
https://florafox.com/ru/kazan-51

bygger alltsammans på ett räknefel.



Av den ökade medellivslängden för män 1990-2010 beror bara 39 procent på
att fler fått uppleva sin 65-årsdag - resten faller på minskad dödlighet
i de lägre åldrarna.

Ökad medellivslängd leder alltså först och främst till ökad arbetskraft
i arbetsföra åldrar oich finansierar därmed sig självt.

Att anföra ökad medellivslängd som ekonomiskt tvingande skäl att höja
pensionsåldern är en bluff. Varför sticker inte (s) hål på den? Kan inte
dom heller räkna?

För det andra innebär inte ökad medellivslängd nödvändigtvis att
kroppens åldrande förändras.

Det kan vi som är 50 + moms och äldre intyga. Att vi blivit bättre på
att förebygga och bota sjukdomar som vanligen avkortar livet gör ju
inte kroppen yngre.

Socialförsäkringsminister Ulf Kristerssons tal om "individuellt ansvar"
klingar säkert oerhört cyniskt öronen på en byggnadsarbetare som arbetat
ute många vintrar, städerskan med belastningsskador eller lokföraren som
skakat sönder av allt högre hastigheter och i förskräckande grad drabbas
av kärlsjukdomar lagom till pension.

Man behöver inte veta mycket om den mannens biografi för att inse att
han är en professionell cyniker, som inte drar sig för att tränga sig
före handikappade och bostadslösa i kön när det gäller honom själv.

Eftersom ingen stoppat honom i tid kan han nu extrapolera sitt privata
beteende på hela svenska folket och rikta ett slag mot de grupper som
verkligen är i behov av en låg pensionsålder.

Och med åtta procents arbetslöshet är höjd pensionsålder också en
politik riktad mot ungdomen.

Stefan Lindgren